Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag möjligtvis i den unga herrn bör se en blifvande
anförvandt? Om så är händelsen, så förmodar jag
att min brors sabel afhuggit den blifvande slägtskapen
liksom barndomsvänskapen.(<
“Han förtjenar ert förtroende, Augustin. Hvad
han förtrott mig, bör jag naturligtvis icke, utan hans
tillåtelse, yppa. Men vill ni, så behöfver jag ju blott
säga några få ord, för att upplysa honom, hvem hans
värd egentligen är. Jag har icke velat göra det, utan
att först höra huru ni önskar. “
Augustin besinnade sig ett ögonblick. Slutligen
sade han: “Säg ingenting, Coldewin! Ni har
framställt en mystisk gåta för mig. Valan, jag skall försöka
att grubbla på lösningen af den också\“
Såsom uppmärksam och artig värd, måste Augustin
återgå till syselsättningen med sina gäster. Tanken
på att han såsom gäst hos sig såg den tjusande
fröken Dagmars bror erhöll en sällsam färgskiftning
genom aningen om förhållanden emellan honom och
hans syster* Det föreföll honom liksom otroligt, att
Therese, som han ännu endast sett så i förbigående
och som af hans inbillning omgafs med en
kloster-frökens helgongloria, skulle ega någon varmare känsla
för denne främmahde yngling. Och likväl kände
han sig sjelf dragen till honom genom det fina tycke,
som i hans drag påminde honom om hans älskliga syster.
Det föreföll honom ett ögonblick, som om ljufva
förhållanden kunnat knyta sig till en blomsterbädd af
sällhet; men nåidt ibland de ögonblickligt
framskimrande blomstren föll ett härjande svärdslag oeh
blåste en isande hviskning, som innehöll det gräsliga
ordet: förrädare! Vid denna föreställning kände
Augustin sitt hjerta pressas tillsammans af en underbar
ångest. Han drog sig med en känsla af djup fasa
ett steg från hvarje dansk, som allt för hastigt närmade
sig honom, liksom han fruktat att också en skugga
af det afskyvärda brännmärkande ordet kunde falla
på hans svenska namn. Den skuggan skulle hafva
kräft blod för att aftvås.
Augustins blick på Rosenstand-Holmfeldt, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
