Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån se, huru damerna begåfvo sig till de särskilda
rum, som voro dem tillernade. Medan
Rosenstand-Holmfeldt bjöd sin mor armen, stannade fröken
Dagmar ett ögonblick på trappan, innan hon följde dem,
och Augustin tyckte sig bemärka, att hon kastade en
oroligt sökande blick omkring sig. Gällde denna blick
honom? En smickrande känsla af egenkärlek ville
inblåsa honom, den tanken.
En prydlig anrättning, med förträffliga viner,
befanns uppdukad, och herrarne hade allt skäl att på
förhand fagna sig åt den utsökta trakteringen. Allas
väntan var likväl i första rummet riktad på de
ankomna damernas inträde.
Slutligen öppnades dörren för dem. Modren var
ett storvext, välbildadt, äldre fruntimmer, med en
hållning som kunde anstått en furstinna. Hon såg
sig omkring bland sin sons gäster med en skarp och
pröfvande, men tillika vänlig blick. Hela’ hennes
uppförande visade, att hon icke ansåg sig vara gäst
hos sin son, utan värdinna på stället.
Fröken Dagmar, som följde sin mor, uppträdde
icke blott med den bländande glansen af sin skönhet,
utan med ett eget behag af blyghet eller nästan
skygghet, som afstack tämligen oförmodadt, tyckte
Augustin, mot den öppenhet och glädtighet, som hade
lifvat hennes väsende i Svendborg. När hon uppslog
det fuktiga ögat och hel&ade de svenska officerame,
dröjde icke hennes blick mera på Augustin, än på
hans kamrater. Det låg i det fina uttrycket något
underbart, som återhöll de artigå herrarne, åtminstone
de yngre, från att närma sig henne vid första
anblicken. Emellertid, sedan man blifvit presenterad
for damerna, och fru Rosenstand-Holmfeldt
bemäkti-gat sig konversationens ledning, föll det sig naturligt,
att fröken Dagmar också blef tilltalad ooh svarade
med behagfullt vett på de frågor eller anmärkningar,
som framställdes.
Augustin, den ende som sett henne förut,
bemärkte det hemlighetsfulla tvång, som syntes sväfva
öfver henne härstädes, men kunde naturligtvis icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
