Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklara det, så att hos honom utvecklade sig en känsla
af spänning och oro, hvilken nedtryckte hans sinne.
Han tyckte derföre sjelf att hvaije ord, som han talade,
var stelt och tvunget, så att det icke kunde annat
än besvära fröken. Han höll sig derföre i början på
ett visst vördnadsfullt afstånd — åtminstone ansåg
han det sjelf sålunda.
Men Augustins känslor sattes ytterligare på ett
särskildt prof. Det var naturligt att en skönhet,
sådan som fröken Dagmar, skalle utgöra en blomma,
hvilken de svenska herrarne, dem det vore en
himmelsskriande orättvisa att beskylla for den ringaste
brist på skönhetssinne, funno ega en förtjusande
dragningskraft. De begynte derföre att med den artighet,
som umgänget i högre kretsar gör till ett omedvetet
sätt i skick och konversation, närma sig till den sköna.
Hon hade ett behagfullt leende, en vacker blick åt
hvär och en, som sade något välvilligt, något särskildt
uppmärksamt åt henne. Men hela hennes gestalt
tycktes nu röra sig under inflytandet af en hemlig
makt, som gjorde henne så blyg, så tillbakadragen,
att, trots de milda blickarne, ingen tycktes tro sig
kunna ingifva hennes hjerta ett enda starkare
pulsslag, en enda starkare känsla. Så föreföll det
emellertid icke Augustin. Han kände sig plågsamt
vidrörd af hvarje hennes ögonkast, som halkade förbi
honom på en annan; och när det lätta leendet, hvilket
förskönade hennes läppar, ehuru ljudlöst, tycktes säga
något vänligt åt någon, som tilltalade henne, då kände
han huru en droppa galla föll ned i botten i hans
hjerta. Han visste icke huru han skulle förklara
sina besynnerliga, ingalunda angenäma känslor.
Slutligen fann han att han icke kunde vara annat än
sjuk, och det af den farligaste af alla sjukdomar,
svartsjukan.
Fru Rosenstand-Holmfeldt fastade på en gång
sina genomträngande blickar på Augustin. Det var
som om hon hastigt fått någon ingifvelse. Sedan hon
några minuter följt honom med ögonen, gjorde hon en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
