Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få tillfälle att uppfylla en högre pligt, än en
krigares, nemligen en men niskas. Den pligten vore att
försona. Om ni tillåter mig, min herre, så föreslår
jag att ni uppskjuter all hämnd emot min bror tilldess
jag får träffa honom."
, Herr Holmfeldt tycktes med en viss ansträngning
qväfva åtskilliga sinnesrörelser, och svarade med
mycken artighet, i det han framräckte den handen, som
icke var sårad: "Rätt gerna! Den trefnad, som ett
gästvänligt umgänge med våra ädla bundsförvandter
kan skänka oss, bör icke störas af några skuggor.
Jag hoppas att ni ej återtar ert löfte, att besöka oss
i Svendborg och på Waldemarsslott. Det kunde ju
ske, om icke förr, när ni kommer till Blaakilde, ty
jag förmodar att ni ernar fara till er mor."
Fröken Dagmar fäste en bestört blick på
Augustin. "Mor?" utropade hon: "hvad vill det säga?"
“Det vill säga, min syster," sade herr Holmfeldt,
“att du ser framför dig grefve Waldemars svenske
broder, honom, som vi hört omtalas på ett så
hemlighetsfullt sätt."
Först flög en glödande rodnad öfver Dagmars
hulda drag, men snart bleknade den bort för en
dubbelt djup blekhet. Hon stod förstummad.
Men Augustin, hvilkens drag också antogo
uttrycket af ett betydelsefullt allvar, sade till henne:
"Jag måste också be er, min fröken, bära en mild
dom i ert hjerta och på edra läppar öfver min brors
förhållande till er bror. Det är dock i en öppen och
ärlig strid som det sår blifvit gifvet, hvilket
visserligen hvaije svensk krigare finner afundsvärdt, ehuru
man naturligtvis ville emottaga det af en annan hand.
Jag skulle vara lycklig om, för den barndomsvänskaps
skull, som åtminstone fordom, efter hvad jag hört,
min bror funnit i ert hjerta, ni ville tillåta mig att
få anses som en ny vän."
En tår ville tränga sig fram i Dagmars ögon.
Dgt var en djup rörelse som strömmade genom hennes
innersta, men som förlamade hennes tunga. Hon
framräckte endast sin hand, och det låg något åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
