- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
420

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

första exemplaren af den egentliga folkbeväpningen.
Karlarne, som nu sågo framfor sig svenska uniformer
ooh officerare med en krigisk och ädel hållning,
syntes något tafatta, men skyldrade med fryntlig och
oförskräckt uppsyn. De tycktes vara bekanta med
sina skjutgevär och säkert skickliga skyttar, ehuru
den egentliga soldatexercisen ioke var deras starka sida.

.Emedan det var lidet på eftermiddagen och man
ansåg måltiden i Böiden som ett slags middag,
beställde man thé hos den engelske värden på stallet,
medan vagnarna förspändes. Som Augustin skulle
taga en särskildt väg, lemnade de öfrige herrarne, med
den för unga officerare egna själsgodheten och
liberali teten, plats på en vagn åt den danska soldathustrun
och hennes syster.

Augustin åkté ensam i sin vagn. I byn
Alm-sted skildes herrarnes vägar. De öfrige fortsatte vägen
till Augustenborg, men Augustin tog af till venster
till Adzerballig, Kamraterna lofvade likväl att
bestyra om nattqvarter äfven för Augustin, emedan han
väl icke kunde förblifva i klostret öfver natten. Vid
afskedet försed de kamraterna honom med en matsäck
af så många infall och gyckelfulla helsningar, att han
verkligen behöfde sin vana vid deras skämt för att
icke blifva förargad.

Från skrattsalvorna som följde honom till Yägs,
skyndade Augustin bort emellan häckar och
stenmurar. Med sorlet af kamraternas munterhet bortdog
också inom honom den glada sinnesstämningen. Han
nalkades ett ställe, der han ändtligen bestämd t kunde
hoppas att någon af hans lifs gåtor skulle lösas. Han
visste att han här borde träffa Tberese och
möjligtvis äfven sin . mor.

Då vägen snart sagdt upphörde i en bokpark,
fattade Augustin det beslutet att bortskicka vagnen
och .till fots nalkas klostret efter att noga hafva
underrättat sig om dess belägenhet.

Sedan han blifvit ensam, närmade han sig den
bortgömda fristaden. Det egentliga klostret är belä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free