Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålles med välbyggda, starka jakter, hvilka föras af
allmogen med utmärkt skicklighet, förbindelsen med
Als. De svenska officerarne beställde en jakt för sin
räkning, och begåfvo sig, medan den tillrustades, in
på värdshuset. Vinden blåste häftigt emot, men
herrarne läto naturligtvis icke afskräcka sig. Sedan man
med en tillbörlig frukost utrustat sig till ihärdighet,
begaf man sig ned till strandbryggan. Här blef
Augustin varse tvenne qvinnor, tydligen af den fattigare
klassen, bärande hvardera ett par knyten. De yttrade
6in önskan att få medfölja till Als, och på Augustins
tillfrågan, upplyste de att den äldre var hustru åt
en soldat, som blifvit sårad i slaget vid Sundevit.
Hon var hemma på Jutland, och trodde sig veta,
efter ett bref, som en af mannens kamrater skrifvit
till sitt hem i grannskapet af hennes, att mannen
befann sig på sjukhuset i Augustenborg. Utan någon
annan ledning för sitt sökande, än den nu uppgifna,
hade den arma qvinnan begifvit sig ut, för att
uppsöka mannen och bevisa honom den tjenst och vård
han kunde behöfva. Hennes följeslagarinna var en
yngre syster, som endast af deltagande öch
nyfikenhet beslutat att medfölja på vandringen. De båda
qvinnorna hade lyckligen kommit öfver från Jutland
till Fyen. De hade vandrat öfver denna ö, och sågo
nu framför sig vid den blånande horisonten den strand,
der de hoppades finna föremålet för sin trohet och
till-gifvenhet. Då Augustin händelsevis fick höra, att
man af dem ernade fordra en särskild afgift för
Öfver-farten, föreslog han sina kamrater att helt enkelt
låta dem fritt medfölja på jakten, som nu var beställd
för $vensk räkning.
Ehuru vinden var nära storm och en hög
sjögång hade höjt sig i Lilla Bält, gick öfverfarten
lyckligt till Fyenshavn.
Det enda krigiska, som der mötte de
ankommandes blick, var tvenne poster, som i sina arbetskläder,
med bössan på axeln, hade tagit plats under ett träd.
Då de svenska officerarne landstego, begåfvo de sig
till de båda vaktkarlarne, för att taga i ögonsigtede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
