- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
446

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Du måste!“

“Ingen vågar tvinga mig! Ingen, om det också
skall gälla ditt lif. Försvara dig!“ Grefven gaf hästen
sporrarne, för att i fyrsprång göra en krets omkring
Augustin och derunder kanhända finna ett tillfälle att
afväpna honom.

“Du manar din broders svärd emot dig. Frukta
det, Waldemar !u

“Du talar förrädiska ord med — henne! Du är
min fiende!“

Grefven kom så nära, att Augustin, som egde
lika säkert öga, som kraftig haud, med ett hastigt
hugg slog pistolen ur den lyftade handen. Skottet
brann af i luften. En fin blodig strimma tecknade
sig på grefvens hand.

“Fördömdt!“ mumlade grefven, i det han grep
efter den andra pistolen.

Men skottet hade väckt larm vid den danska
förposten. De öfriga svenska officerarne sprungo upp,
och, åtföljda af några danska soldater och officerare,
ilade till stället.

Ett muskötskott knallade, och en kula snuddade
Örat af grefvens springare. Det var en dansk soldat,
som först kommit fram till åkerfältet och nu från
häcken försökte sin lycka.

Då grefven vände sitt hufvud och såg flera
bajonetter och gevärsmynningar, fann han att han icke
kunde strida mot öfvQrmakten. “Jag skall uppsöka
dig, jag skall träffa dig!“ ropade han, flög i sträckande
fyrsprång derifrån, sprängde öfver närmaste häck och
var snart hunnen ur sigte.

De tillilande hjelparne samlade sig omkring
Augustin. “Hvad kom åt dig, Augustin!“ utropade
Albert. “Jag tror du får prisa din lycka, att du kom
helskinnad från detta farliga äfven ty r.“

“Det var den vilde grefven!“ utropade den danske
adjutanten, “det var Ziithphen-Adeler!“

“Skulle det varit möjligt, Augustin ?“ vände sig
Albert till denne.

“Det var han!“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free