Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hm, tacka då Gud att det gick som det har
gått!"
“Låt oss vanda om igen, mina herrar!^ sade
Augustin, i det han böjde sig ned och upptog pistolen,
som Waldemar förlorat.
“Det äfventyret hade kunnat kosta både dig och
oss dyrt,“ anmärkte en af kamraterna.
“Den vilde grefven kommer nog snart igen, och
kpmmer då icke ensam,“ inföll den danske löjtnanten.
“Nu äro vi då åtminstone flera som kunna drifva
dem tillbaka,“ yttrade en annan.
“Mina herrar,“ inföll Albirt, “jag hoppas att det
icke behöfver lemnas någon vidlyftig rapport om hela
detta lilla uppträde. Dermed skulle vi å ömse sidor
vara bäst belåtna. Det var i sjelfva verket en ganska
obetydlig allarmering.“
“Jag gratulerar emellertid löjtnant Hägerfeldt att
hafva vunnit ett litet vackert krigsbyte,“ sade
adjutanten. “Det är en af den vilde grefvens pistoler.“
“Låt oss fa se!“ ropade offlcerarne och betraktade
det vackra skjutvapnet.
“Här står, i sanning, ditt eget vapen graveradt
i silfverplåt på kolfven! Det är sannerligen
Häger-feldtska vapnet!“ försäkrade en af kamraterna.
“Så mycket mera skäl har jag då att behålla
Jetta rof!“ sade Augustin.
Nu återvände herrarne till Dyppelmölle, förbi
den plats, der man utvisade att Lejonhufvud blifvit
skjuten.
Efter ännu en blick öfver trakten, som, ehuru
krigets härjningar gått öfver densamma, erbjöd en
behaglig tafla, begåfvo sig herrarne till Sönderborg,
der de inbjödo sin artige ledsagare, den unge
adjutanten, till middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
