Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Bet är Waldemar!“ utropade Augustin.
Therese stirrade oroligt på ryttar-gestalten.
“Om han skulle vara förföljd ?“ inföll Augustin.
“Kanske befinner han sig i fora!“
“O, min Gud! kunna vi icke hjelpa honom?“
“Vi vända om, för att taga honom ombord, ifall
han vilL“
På Augustins befallning omkastades rodret, och
jakten vände upp mot vinden, för att med ett
kryssslag återgå till bryggan.
Ryttaren satt stilla, afbidande jaktens ankomst
Men när den hunnit några famnar från land, ropade
han endast: “Jag har ett ord att säga dig,
Therese! Kom antingen tillbaka till klostret redan i
morgon, eller möt mig i Svendborg ett par dagar
härefter. Om jag icke finner dig på det ena stället,
låt mig åtminstone ej förgäfve* söka dig på det
andra!“
Utan att afbida något svar, kastade han om sin
häst och ilade i sporrsträck derifrån.
De seglande funno sålunda icke skäl att vidare
lägga till, utan styrde ånyo ut åt Bältets rymd, så
att för hvarje ögonblick allt flera böljor rullade
emellan bröderna, de på så skilda vägar, med så skilda
tänkesätt, från hvarandra ilande.
10.
Den snabbseglande jakten ilade gungande öfver
sundet. Den jakt från Fyenshavn, på hvilken
Augustins kamrater återvände till Böiden, kunde urskiljas
ganska väl, ehuru Augustins jakt styrde sin kurs
ostligare emellan Lyö och Avernakö.
En praktfull solnedgång slutade den sköna
sommardagen; men under det lysande skådespelet i vester
tilltog vinden, så att den inom en halftimma växte
till storm. Vågprna hade redan blifvit så höga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
