- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
456

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det icke skalle varit möjligt för ett sämre fartyg att
berga sig.

Tharese och hennes kammarjungfru togo sin plats
på de tvenne små sofforna i din lilla salongen, som
utgjorde mellersta delen af jakten. Augustin, som,
enligt sitt lynne, icke gerna ville vara ur vägen, då
möjligtvis en fara var å färde, tog sin plats ej låagfc
ifrån styrmannen, för att, då det möjligtvis behöfdes,
bistå honom vid anhalningen af ett skot eller lemna
honom någon annan handräckning, emedan den andre
sjömannen, tillika med frökens betjent, hade blifvit
anvisad att taga sin plats i fören.

“Inom en halftimme,“ sade den erfarne
styrmannen, “komma vi i lä bakom Lyö.“

“Det är godt,“ svarade Augnstin; “men i allä
fall kan jag icke se, att här är någon fara.“

“Den andra jakten, som gick ut från Eyeushavn,
har värre än vi; och det är väl möjligt, att också
den måste länsa undan till Faaborg.“

“Men vi hafva väl ett betydligt försprång!“

“Yi komma åtminstone en timme före dem!“
“Med den fart, som vi nu gå, äro vi i staden
klockan 11.“

Så snart jakten dubblerat Lyö, kom den i mera
smult vatten, så att fröken Therese, som märkte att
sjögången saktat sig, vågade sig upp ur salongen och
satte sig vid sin brors sida, for att betrakta det
storartade skådospelet af stormens raseri.

Men oaktadt sjögången har var mindre »brytande,
träffade dock vindkast, hvilka det flacka Lyö icke
afväqde, den gungande jakten. Med ens ooh under
en förfärlig knall sprang oförväntadt
storsegelsbom-men. Seglet gaf i detsamma efter och remnade med
ett gräsligt brak, så att det ej mera kunde begagnas.
Som jakten icke med blotta förseglen var i stånd att
hålla upp emot Faaborg, nödgades de seglande låta
länsa undan och söka sin räddning vid Avernakö.

“Det har ingen fara!“ sade den gamle
styrmannen, “vi hafva ett nytt segel pmbord, och cn ny bom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free