Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverge sitt barndomshem, sin mor. Får jag tänka
på svaret ännu en dag?"
Majoren nickade. Han betraktade derefter
stranden af Thorseng, som de nalkades, ooh gjorde
borgmästaren några frågor om förhållandena därstädes.
Vid föijestället fanns den beställda vagnen färdig,
oeh sällskapet tog vägen uppåt höjden, på hvilken
Bregninge kyrka höjer sitt märkvärdiga torn. För
att bese detta ställe och den ryktbara utsigten från
tornspetsen, hade majoren beslutat att görå denna
lilla omväg.
Då salkkapet körde upp på planen invid
kyrkogården, stodo der förut ett par vagnar, som utvisade
att här funnos andra främlingar, hvilka redan gått
upp i tornet.
Augustin bjöd, då de kommo på kyrkogarden,
sin syster armen till en liten promenad mellan
graf-varna, hvilka här utmärktes af den egenheten, att
den aflidnes namnchiffer med en klippt buxbomshäck
bildades på sjelfva grafven.
Majoren gick först in i kyrkan, ooh de båda unga
följde honom. Då han såg de vidsträckta grafkoren,
der, i sina sarkofager, den juelska familjens
hädangångna afkomlingar hvilade, förtörnades han öfver den
likgiltighet och snart sagdt vanvårdnad, som röjde sig
i den storartade begrafningsplatsei^ för denna genom
århundraden frejdade slägt. Det låg i majorens lynne
och tänkesätt en djup vördnad för det gamla, för
forn-minnens helgd och ärfda fornsakers vård, oeh hans
kraftiga vilja fordrade att nutiden skulle, i ett
noggrant underhåll af det dyrbara och minnesvärda, just
bevisa detta sin aktning. Det damm, som hvilade
öfver de dyrbara prydnaderna, öfver förgyllningarna oeh
beslagen på kistorna» qnsåg han som ett bevis på en
försumlighet, i hans ögon lika förkastlig som ett helgerån.
Från kyrkan uppsteg man i tornet»
Då majoren och Augustin uppträdde på altanen,
möttes de der af en oväntad anblick. En svensk
officer, inbegripen i ett samtal med tvenne damer,
stod i det ena hörnet, vänd, liksom damerna, mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
