- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
471

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

norden, der hela södra Fyens kust, som ett praktfullt
panorama, utsträckte sig för deras blickur* Vid första
anblicken igenkände Augustin kamiparherren Ekehjelm
samt fröknarna Dagmar Rosen stan d-Holmfeldt och
Tabithe Perböll. Han hade naturligtvis föreställt sig
att han skulle träffa dem på Waldemars-slott; men
det var en särskild sårande känsla, med hvilken han
nu såg huru fröken Dagmar var upptagen af
kammarherrens samtal. Såsom bildad och artig man,
måste han likväl dölja denna känsla. Majoren, som
var alldeles obekant med de båda damerna, kastade
endast en hastig blick på dem och den svenska
officersuniformen, hvarefter han vände sig öm for att
emottaga sin dotter, som, åtföljd af kammaijungfrun,
gått efter herrarne uppför tornets många trappor. I
det han räckte henne handen, just då hon kom
uppför de sista trappstegen och kastade blicken omkring
altanen, flög en hastig blekhet öfver hennes drag och
en darming genom hennes arm.

“Blif ipke rädd, mitt barn!“ sade han, vänligt
uppmuntrande.

X ett ögonblick hade också Theresp samlat sig
och besvarade det vänliga tilltalet med ett tacksamt
leende, hvarvid färgen återvände på hennes kinder,
kanhända något starkare än förut, men utan att det
i ringaste mån missklädde henne.

Yid ljudet af majorens röst vände sig
kammarherren och hans båda damer om. Men i det motsatta
hörnet af altanen stod en gestalt, med kikaren fpr
ögat, riktad mot Langeland, der staden Rudkiöbing
syntes så täckt belägen vid stranden. Då han också
vände sig om, för att se de ankommande, antog hans
uppsyn en hög purpur: men han blef stående orörlig,
under det de båda damerna, Pagmar och Tabithe,
skyndade att helsa Therese. Augustin helsade också
först på Ekehjelm, innan han gaf akt på den unge
Rosenstand-Holmfeldt: det var. han som stått och
betraktat Rudkiöbing.

Therese presenterade sina båda unga vänner for
sin far, och Augustin * föreställde kammarherren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free