Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Majoren, som rar en ridderligt artig herre, förklarade
sitt nöje så väl öfver damernas som öfver den svenske
officerens bekantskap. Man kom genast i en munter
och liflig vexling af artigheter.
Augustin närmade sig emellertid herr Holmfeldt.
De båda herrarnes uppsyn var icke så vänlig mot
hvarandra, som man haft skäl att vänta. I
Augustins bröst hvälfde sig ett eget misstroende, i det han
föreställde sig, att det var mot den eljest
aktningsvärde och tappre ynglingen, som Therese önskade
eller hoppades beskydd. Men han kom just nu på
ett besök vid Waldemars-slott, till hvilket han var
inbjuden, och som han lofvat att aflägga. Han måste
derföre, åtminstone i det yttre, visa den höflighet och
uppmärksamhet, han var skyldig en artig värd.
Herr Hartwig deremot, som fann sig invecklad i
besynnerliga och stridiga förhållanden med den familj,
hvilken han af hjertats val önskade att tillhöra, hade
icke kunnat komma till någon klarhet med sig sjelf.
Det var en viss, oförklarlig och underbar instinkt,
som ingaf honom en viss fruktan för Augustin, ehuru
han till honom icke befann sig i något fiendtligt
förhållande, medan den gamla barndomsvänskapen för
Waldemar, som dock var hans fiende, lät honom känna
sin hemliga kraft.
Emellertid helsade herrarne hvarandra med
tillbörlig artighet. Herr Holmfeldt bad Augustin vara
välkommen, och yttrade sin glädje att se honom i
sällskap med sin syster.
“Therese har återfunnit sin far,“ yttrade Augustin.
“Det är således major Hägerfeldt!“ sade herr
Holmfeldt, med en blick på majoren.
“Det är han, och, om ni behagar, ber jag att få
presentera er for honom!“
Herr Holmfeldt bugade sig, sköt tillsammans
kikaren och närmade sig vördnadsfullt, medan på hans
an sigte spelade uttrycket af skiftande sinnesrörelser.
Majoren helsade artigt den man, hos hvilken
han nu emade göra ett besök, men tycktes icke
vidare fästa någon uppmärksamhet vid hans person, äu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
