Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
utropade hon» “Men här är ioke stället för mor och
son att omfamna hvarandra efter en så lång skiljsmessa!
Följen mig, mina barn! Gif mig din arm, Augustin!“
Augustin hann icke yttra ett ord. Det flög inom
honem en storm af underbara känslor, men han kände
sig tvungen att qväfva den. I hela den besynnerliga
qvinnans väsende, som han nu fann vara sin moder,
låg något befallande, något storartadt, hvilket utofvade
öfver honom ett oemotståndligt välde. Hennes
sjelf-beherrskning vid ett sådant tillfälle, som detta,
föreföll honom nästan underbar. Han hade hört henne,
med en förvånande säkerhet, bestyra om användandet
af en bland dessa patriotiska gåfvor, hvilka äfven hon
för sin del ville hembära åt fäderneslandet. Det låg
likväl icke det ringaste uttryck af köld eller
likgiltighet i hennes blick på honom, ehuru hon, vid hans
åsyn, återhöll till en del de lifliga åtbörder, hvilka eljest
utmärkte hennes hela väsende.
“Vi vilja gå in i kapellet!“ sade comtessen.
Hvarhelst de trenne gingo fram, veko de flookar
af krigare, som höllo på att återhemta krafterna i
fria luften, vördnadsfullt undan.
“Hur befinner sig Isabella ?“ frågade comtessen,
vändande sig till Therese.
Fröken redogjorde för sin mosters helsa, och
tilläde derefter en kort berättelse om resan.
“Din far är med?“ utbrast comtessen öfverraskad.
“Han är här, inne hos fru Holmfeldt!“
“Godt! Men vi gå icke desto mindre till kapellet!“
De inträdde i det väldiga slottet.
Kapellet var prydligt och väl underhållet, så att
det gjorde ett högtidligt intryck på de inträdande.
Comtessen skickade med en allvarsam vink mannen,
som öppnat dörrarna, derifrån, så att ingen främmande
skulle störa henne och hennes barn.
Ju närmare hon nalkades koret, desto djupare
tycktes känslornas makt spegla sig i hennes drag.
Slutligen stannade hon, vände sig emot Augustin och
betraktade liksom med pröfvande uppmärksamhet, hans
uppsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
