- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
485

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men den sårade vred sig i detsamma i ett
krampaktigt anfall af smärta, oeh betäckningen halkade af
hans panna, så att ögonen blottades.

Den blick, som na, feberglödande, träffade
comtessen, besannade hennes aning. Det var grefve
Waldemar, som fördes sårad till Waldemars-slott.

Men oomtessen fann, att hon här icke borde
förråda hemligheten. Hon egde nog besinning att med
egen hand åter öfverhölja sonens panna samt draga
sig tillbaka.

Han hade emellertid bemärkt hennes blick.

Angnstin hade, sedan han lemnat fru Holmfeldts
arm, samtalat än med den ena, än med den andra
af fröknarna, och stod just bredvid fröken Dagmar,
med ett artigt småleende vid någon af henne yttrad
fin anmärkning, då båren fördes förbi dem båda.

Då lyfte hastigt den sårade sin hand och gjorde
en hotande åtbörd, för hvilken både Augustin och
Dagmar med ett slags häpnad drogo sig tillbaka.

“Hvad var det?" frågade Dagmar.

“Dtt var en sårad, som förmodligen gjorde den
hotande rörelsen i yrsel."

"Men det var besynnerligt!“ Fröken Dagmar
kunde icke qväfva en egen sällsam ångest.

Augustin återförde henne till det öfriga sällskapet.

Grefve Waldemar infördes i ett litet rum, genom
hvilket man hade, från slottets inre, en genomgång
till kapellet. Ingen af läkarne kände honom, ooh sedan
man omsett såren ooh tillsatt en sjukvaktare, lemnades
han i ro. Läkarne hade skakat på hufvudet vid
åsynen af hans sår.

Men en timma var icke förfluten, innan
comtessen* genom kapellet, inträdde till honom. Hon
bortvisade sjukvaktaren, och mellan modren oeh
hennes son föreföll ett samtal, hvilket ingen annan dödlig
bevittnade.

Om aftonen, sedan man i fru Holmfeldts gästfria
hus erhållit anvisning på rum öfver natten, och sedan
det blifvit tyst på slottet, så att endast
sjukhusvak-ten på slottstrappan Tar vaken, vandrade fyra per-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free