- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
486

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

soner till kapellet. Det var comtessen och måjoren
samt Augustin ooh Therese.

En lampa, som upplyste sjukrummet, kastade
också en strimma ut i det nattskumma kapellet.
Skenet belyste derinne den vilde grefve Waldemars bleka
anletsdrag, på hvilka de förfärligt skiftande uttrycken
af en svår dödskamp spelade. Till den olycklige
inträdde hans mor. De öfriga trenne anförvandterna
stannade i kapellet. V

Waldemar lyfte sitt hufvud och såg med
stirrande blickar på den inträdande. Det var den sista
flamman af medvetande, som lefde upp i hans själ,
då han stammade: “Moder, moder!"

“Det är jag, Waldemar! Jag kommerjTför att
förlåta dig, att gråta öfver dig!"

“Jag förmår intet mer! Kulan har träffat mig
djupt i bröstet."

“Min arme son! Jag vill icke förebrå, jag vill
blott beklaga dig! Du får hårdt gälda din förvillelse."

"Jag kunde icke öfverge honom, min furste! Men
säg Dagmar, att nu är det förbi! Jag har besökt
grafven på Svanninge kyrkogård. Jag har fällt tårar
på den. Det var en natt. Men nu känner jag att
mitt brott skall försonas."

"Hon har ingenting vetat, åtminstone bestämdt!
Hon skall icke tänka på dig med förbittring. Men
säg mig, Waldemar, vill du se din far! Vill du i din
sista stund erhålla hans förlåtelse?"

"Jag har sett Augustin, han som är min bror
och som gaf mig märket öfver handen. Hvar är
Therese, min goda syster? Gud välsigne henne!"

Therese inträdde och betraktade under tårar hans
lidande.

“Gif mig din hand, syster, ooh förlåt mig!"
snokade Waldemar. “Jag behöfver förlåtelse af Gud och
menniskor!" Han tryckte med krampaktig häftighet
den vänliga handen.

"Yill du se din far?" återtog comtessen.

I detsamma inträdde äfven majoren ochAugfustin
i Bjukrummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free