Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ntin Palembundhi, det kunde ju vara möjligt att Gud
förlänade mig framg&ng. Om mitt värf slutas
lyckligt, vill jag väl eu gång på min ålderdom besöka
det palmrika Bombay och hvila i skuggan af min
makas trädgård."
En slaf ilade att uträtta mitt bud.
Jag satte mig emellan min dotter och min maka
på en divan, som slafvarna framburol Hindiah lät
framsätta silfverpannau och tända eld för att bereda
oss den aromatiska kaffedryck, som endast rätt kan
tillagas och njutas i sitt hemland Indien. Långa
hukas (pipor med kristallkärl, i hvilka röken svalkas
på rosenvattefi) anordnades.
Slutligen inträdde Rao-Bahader i trädgården. Han
helsade med handen på sin hvita perlstickade turban
och intog derefter platsen vid min sida i stället för
Hindiah, som gick till sitt bestyr med vår dryck.
Först intogs min rike svåger af bestörtning. Men
då han hörde mitt fasta beslut och äfven i sitt eget
bröst icke förmådde jäfva fosterlandskärlekens heliga
bud, lofvade han att ombesörja alla Palembundhis
angelägenheter. Jag öfverlemnade åt henne mitt hus
med dess trädgård och det skönaste landställe utom
staden, dessutom en stor betjening och ansenliga
inkomster, hvilka Rao-Bahader lofvade uppbära och
tillhandahålla henne.
Slutligen sade Rao-Bahader: “Du, min systers
make! Innan du lemnar vårt land, berätta för oss
hvilka öden, som jagade dig såsom en flykting från
din egen fosterjord och föranledde dig att bosätta dig
här, der du dock i det helå alltid varit främling.
Att du icke hitkom i afsigt att samla skatter, det vet
jag väl, ehuru lyckan och ditt redliga väsen ha
för-värfvat dig mera än nästan någon annan af sönerna
från Europa förmått vifina. Du är icke engelsman.
Låt oss då, om det så synes dig gödt, förninma något
om ditt fädernesland, om dess och dina egna öden."
“Välan!" svarade jag. "Det är min pligt att
fullgöra denna din begäran, och jag gör det gerna,
isynnerhet som i dag minnet har så särdeles lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
