Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kistan. Snart hade således också vi att förvänta ett
anfall på vår position.
Jag stod just i den högstammiga parken framför
vår byggnad på post emellan ett par furor. Fiendens
förelöpare, ett par kossacker, framstörtade i sporrsträck
för att genomspeja parken. Genast lade jag min
dubbelbössa till ögat. Det var en underbar känsla,
men en vild, en upplifvande, som genomfor mig, då
jag med en öfvad jägares köld beräknade att jaga
tvänne rännkulor genom den förste kossackens hjerta.
Mitt skott träffade, och jag såg den brokige vilden
ännu några ögonblick hålla sig upprätt i sadeln, innan
han med en sprittning förlorade jemnvigten och
huf-vudstupa föll till marken. Den andre kossacken blef
skjuten af en kamrat, som stod bredvid mig.
Det var första gången jag utgjutit menniskoblod,
men jag erfor alldeles icke dervid den hemska känsla,
jag hade föreställt mig på förhand. Med ett lugn,
som förvånade mig sjelf, laddade jag ånyo den
aflos-sade pipan och lydde derefter befälhafvarens signal
att, jemte min kamrat, återvända till byggnaden. I
det vi beträdde den, smattrade en salva muskötkulor
omkring oss i porten och väggen. Yår kapten lät
öppna dörren för oss; men innan vi inträdde,
besvarades öfver våra hufvuden fiendens salva med en
dylik af de våra. Yi instörtade genom krutröken,
och bakom oss tillslogs porten.
Men härinne, hvilken syn mötte oss! Det var
som om forntiden stått upp ur det förflutnas graf for
att äfven deltaga i striden för Sveriges ära och
sjelf-bestånd. De gamla svenska konungarne, i guldbelagda
rustningar, med dammiga panascher nickande från
hjelmarna, utgjorde en sluten trupp i förstugan. (Du
förstår, Rao-Bahader, att jag här talar om arsenalens
tillgångar inom slottet.) Då Gustaf Wasa uppslog
hjelmen, framblixtrade tvänne skarpa mörka ögon,
och jag igenkände ansigtet tillhörande vår store
skådespelare Nils Wilhelm Almlöf. I den snillrike Erik
XIY:s eleganta skrud visade sig en af våra bästa
tonkonstnärer, Adolf Fredrik Lindblad, och hans drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
