Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligen betäcktes jorden jemte de fallna och
blödande af skymningens skuggor. Jag satte mig
sakta upp, förband min sårade arm och öfverlade
hvart jag skulle undfly. Ännu egde jag krafter och
mod. Kunde jag blott komma in i staden, kände jag
att jag kraftfullt skulle deltaga i striden derinne.
Jag lyssnade till kanonernas dofva dunder, som
alltmera i fjerran upprepades af genljudet utefter
stränderna. Slutligen reste jag mig upp och såg mig
omkring. Sjelfva slottet Ulriksdal var besatt af en
betydlig rysk styrka. Från ruinerna af den byggnad,
som jag med mina kamrater försvarat, hade de sårade,
både vänner och flender, blifvit bortförda. Endast
lik lågo ännu i ohyggliga grupper rundt omkring i
halfdunklet. Det var som om jag ensam blifvit öfrig,
utan kunskap om de flesta af vännernas öde. Ingen
fiendtlig post hade ansetts nödig att bevaka de döda,
och jag insåg väl att jag, utan att märkas, skulle
kunna smyga mig derifrån; men huru jag skulle
kunna komma till staden, det såg mig omöjligt ut
just igenom den fiendtliga hären. Dock — dit
måste jag.
Med matta steg smög jag öfver vägen, sedan en
stark rysk patrull nyligen passerat den. Parkens
stammar dolde mig, och jag lyckades slutligen att
uppnå norra stranden af Brunnsviken, då det var
kolmörkt hela natten. Jag såg nu på båda stränderna
det röda skenet af fiendens vakteldar, emellanåt
öfverglänsta af artilleriets blixtar. Mitt beslut fattades
hastigt. Jag visste att ett litet stycke ute i sjön låg
en liten fisksump, fästad vid en påle. Jag simmade
dit, lösbröt med en sabel, som jag medtagit från
stridsplatsen, länken och begynte ro den lilla
farkosten utåt midten af viken.
Hur glad och lycklig hade jag icke fordom många
gånger i herrliga sommaraftnar färdats förbi de
lummiga, fredliga stränderna! Nu rasade der förödelse,
hjeltemodet blödde och förtrycket firade med vilda
segerrop sina framgångar. Ännu var likväl icke
segern afgjord, det kunde jag höra. Striden hölls
vid båda tullarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
