Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellan dessa tvenne tullar till hufvudstaden
ligger en oändligt skön lustpark, som har ett
fransyskt namn: den heter Bellevue. Det var till dess
strand jag hoppades smyga mig. Men alla uddar,
som utskjuta i Brunnsviken, voro besatta af ryska
posteringar. På många voro vakteldarna upptända
vid sjelfva stranden, så att eldskenet kastade sina
långa strålar utåt den speglande vattenytan. Snart
blef jag således upptäckt; men jag höll min farkost
midt i farvattnet, och mörkret hindrade ryssarne att
skjuta rätt. Då jag mellan holmarne på venstra
stranden blef varse Haga lustslott, såg jag det
praktfullt upplyst. Under stormen hade ryske öfverbefälhafvaren
der tagit sitt högqvarter. Det var beläget
på knappt ett kanonskotts håll från tullen, och vår
egen unge konung hade ännu samma dag derstädes
utdelat sina befallningar till den tappra återstoden af
svenska krigare, som, ehuru utan synnerligt hopp om
framgång, likväl med förtviflans yttersta ansträngningar
kämpade mot öfvermakten för att uppehålla
den, tills de hopar af man ur huse, som ifrån alla
landsorter satte sig i rörelse, hunno ankomma. Det
gjorde på mitt hjerta ett dödsbittert intryck att
tänka derpå. Nu gick den stolte storfursten Wladimir,
drucken af segerglädje och framgång, under samma
tak, der vår konung, full af bekymmer och sorg för
sina glesnande krigares skaror och sitt blödande folk,
nyss förut uppbjudit hela sin förmåga att bära och
möta motgångens pröfningar. Jag kände mitt öga
tåras och satte min farkost i snabbare fart.
Sedan jag sålunda lyckligt undkommit fiendernas
kulor, lade jag till vid Bellevue-stranden och sprang
upp i parken. Jag hade icke gått två steg, förrän
en svensk röst ropade mig an. Med glädje svarade
jag och närmade mig en grupp af beväpnade vänner.
De utgjordes af åtskilliga borgare och embetsmän,
som fått uppdrag att bevaka stranden. Flera af dem
voro bekanta. En läkare, doktor Svalin, kom
händelsevis här förbi för att bege sig till valplatsen med
sina instrumenter och bandager [1]. Han stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
