Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några minuter ooh förband ordentligt min arm samt
förklarade såret ingalunda farligt. Kamraterna
försedde mig med ett gevär, och jag var åter färdig att
åt underjordens makter offra fienders lif.
En adjutant kom i detsamma med befallning till
oss att vi skulle draga oss tillbaka till observatorium,
emedan fienden redan tagit skansarne i Solnaskogen
och nu trängde in i staden. Vi slöto oss
tillsammans, omkring 50 man, och tågade genom de
aflägsna gatorna upp på den anvisade höjden. Der hade
ett batteri af grofva kanoner blifvit uppstäldt, som
skulle hålla gatan ren ända fram till norra tullen.
Dessutom voro husen på båda sidor om gatan fulla
af infanteri. Det var också folkets beslut att
förvandla hvartenda hus till en fästning och der
försvara sig till det yttersta.
Vi uppstälde oss bakom batteriet såsom
kanonbetäckning. Men som det ännu var tomt med
fiender på gatan, nedlade vi oss en stund på marken
för att samla krafter. Bredvid mig låg en ung jurist,
som tillika var poet. Han hette Johan Gabriel
Carlén [1]. Vi voro intima vänner och meddelade
hvarandra våra tankar om striden och dess utgång. Den
gode poeten hade med glädje uppoffrat sina sista
tillgångar för att skaffa sig vapen ooh hoppades frimodigt
att få dö innan fienden intagit hela staden. Att
den icke kunde räddas, insågo vi båda.
Knappt hade vi hvilat en halftimma, förrän det
skallade: “I gevär!“ Vi rusade upp från marken.
Morgonrodnadens skimmer kastade en egen halfdager
öfver föremålen, och vi sågo en mörk skock frampå
gatan. Men den skymdes hastigt af rökhvirflarne
från vårt artilleri, som nu begynte att låta sina åskor
rulla. Snart uppryckte ett ridande batteri mot vårt,
och vår eld besvarades. Då föllo bland oss många.
Carlén bortbärs från min sida.
Det ryska infanteriet stormade hus efter hus, och
nya massor ersatte oupphörligt den manspillan, som
hvart och ett hus kostade. Vi fingo befallning att
draga oss tillbaka långsefter Drottninggatan till torget
midt framför slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
