Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu blefvo vi varse huru p& ett närgxäusande
torg, som hette Carl XIILs, en betydlig rysk
truppmassa utbredde sig. Derjemte hördes gevärssalvor
på Brunkebergstorg. Ur arfprinsens palats blixtrade
det, ett tecken att fienden anryckte. De slutna
lederna på Norrbro gåfvo en salva, och en mörk ström
af ryska kossacker och jägare utgöt sig ur
gatmyn-ningarne öfver torget. Den mörka massan nalkades
alltmera till} bron, bajonetterna fäldes och med vildt
skri rusade de kämpande tillsammans.
Midt ibland de svenska lederna visade sig den
unge konungen sjelf på en kolsvart hingst. Öfver
hans panna hvilade ett åskmoln af hög kunglig sorg,
men tillika ett lugn som om för honom stridens ära
varit säker, emedan den icke beror af utgången, utan
af snillets förberedelser och tankar jemte
hjeltemo-dets utförande och ansträngningar.
Sjelfva det kungliga slottet hade blifvit
förvand-ladt till fästning. Fönstren voro uttagna ur den
sköna, ädelt prydda fasaden, och ur de praktfulla
salarna, mellan sidengardinernas fläktande draperier,
sträckte svarta kanoner sina gap ut emot torget.
Då torget blifvit fullt af ryska massor, som
trängde sig mot bron, visade sig den ryske
storfursten midt i hvimlet, omgifven af en skara lysande
adjutanter. Han vinkade, och med våldsam fart, i
allt djupare trängsel, framvältrade den ryska
krigar-massan. Fursten sjelf stannade vid den kolossala
bronsbild af Gustaf Adolf till häst, som stolt höjde
sig midt på torget.
Hastigt flög ett uttryck af hot öfver vår konungs
drag. Han sträckte sin väija mot himlen. Yid
detta tecken blixtrade det ur slottsfönstren, och
tusentals fiender krossades längst borta på torget. Ett
par grofva kanonkulor täffade den väldiga
bronshästens ben. Det var som om den store hjelten icke
velat Öfvervara det förestående förfärliga skådespelet,
utan med än en bedrift velat föreviga sitt folks sista
dag. Den väldiga stoden svigtade, förlorade
jemn-vigten och nedstörtade just öfver den rysfce fursten,
som krossades tillika med fler© af sin omgifping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
