Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Återseendetssmärta.
Än finna» doek män, som män våga vara,
Med klappande hjertan i lågande bröst,
Som drista beslutsamt med handling besvara
Hvad samvetet bjuder med manande rtist.
CARLÉN.
Det var en skön sommarafton, då mitt skepp
kastade ankar på Stockholms ström. För att undfly
de vidriga intrycken hade jag, alltifrån första
anblicken af hemlandets skär, hållit mig i kajutan och
endast när det var nödvändigt för anmälningen vid
Dalarö tull vistats uppe på däck. Det var en
oväntad känsla af nedslagenhet och misströstan som intog
mig, då jag kände lukten af de ryska
tull-embetsmän-nen, hvilka kommo ombord och följde oss fram till
vår ankarplats.
Hindiah hade ofta kastat en förvånad blick på
’den nya verld, som nu öppnades för henne; men hon
uppehöll sig likväl förnämligast i kajutan. Då hon
såg mitt lynne mulna, fastade hon bekymrade
ögonkast på mig. Hon beslöt att söka skingra den sorg,
som förtyngde min själ, med en af de hindostanska
visor, hvilka jag helst hörde henne sjunga. Det var
en af hennes egna fantasier. Jag vill försöka att för
mina läsare meddela den i öfversättning:
«0, hvar är da, Ramjengas lysande saltan P
Midnattens dystra vindar
Genom öde palatsen snsa.
O, hvar är dn, Ramjengas modfnlle krigare?
Golfven rodna af hjeltars hjcrtblod,
De tappres skara ligger slagen.
O, hvar ar dn, Ramjengas ädle hämnareP
Fiendens klingor vid porten glimma,
Nöden ropar i hvaije boning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
