Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årfprinsens paläts var ekläreradt, då vi foro förbi.
Der residerade en rysk furstinna, som varit kejsarens
favorit i hans yngre år och nu fann det angenämt
att i ett eröfradt rikes hufvudstad omgifva sig med
återskenet af kejsarens forna ynnest och glansen af
sin rang och sina rikedomar.
Vagnen stannade framför det hus på
Drottninggatan, der jag med min Hindiah skulle bo.
Det var med en förfärligt bitter känsla jag insteg
i mina rum. Sedan Hierta tagit afsked, kastade jag
mig på en soffa och öfverlemnade mig åt dystra
fantasier. Jag förtviflade visserligen icke ännu om
fäderneslandets räddning, då jag hörde att allmogen befann
sig i en belägenhet, som icke kunnat förqväfva dess
gamla fosterlandskärlek. Men sjelfva min innersta
känsla hade blifvit djupt sårad utaf anblicken af
den vanära, hvarmed förtrycket belastade de
öfver-vunna, en vanära, som ovilkorligen måste aftvås
med blod.
Hindiah satte sig framför mig för att såsom
vanligt förskingra mina bekymmer. Men hastigt inträdde
en af mina betjenter och anmälde, att en främmande
herre önskade få tala vid mig. Jag gick den
främmande till mötes.
Det var en embetéman från polisen, en ganska
artig, men, såsom det tillika såg ut, äfven slipad
man, lifdändare till nationen. Sedan han upptecknat
mitt namn och besett mina papper, tog jag mig
friheten att i tysthet sticka en bankonot i mannens
hand. Donna gåfva tillvann mig hans välvilja, och
— jag måste offentligen erkänna det — med den
egna envishet, som utmärker hans nation, ville han
sedermera alltjemt visa mig sin välvilja och
tacksamhet, äfven då den föreföll mig besvärlig.
Jag beslöt att rent ut’ göra honom några frågor.
“Vågar jag, utan att på något vis gå någon kejserlig
forordning för nära eller ådraga mig något obehag,
gå omkring i min födelsestad och uppsöka mina garola
bekanta och vänner? Om jag icke kommer att behöfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
