- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
540

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

troende öfver hans drag. Han sade snart: “Välan, jag
åtager mig att kriDgsprida gevär och ammunition under
vintern, och jag skall uppgöra en plan, till hvilka
ställen vi kunna skicka dem. Räkna pä mig!“29).

Efter denna öfverenskommelse tog Hierta afsked,
och vi beredde oss att emottaga generalguvernören.
Snart stannade det lysande ekipaget utanför porten, och
furst Lwoff steg ur. Jag gick honom med tillbörlig
vördnad till mötes och införde honom i förmaket, der
Hindiah väntade honom. Han visade henne den
finaste uppmärksamhet, men hela hans väsende röjde en
spänning och i hans blick brann en låga, som begynte
att djupt oroa mig. Slutligen upprepade han sin
önskan att*kunna på något sätt visa oss sin artighet,
m. m. Dervid såg jag på hans ansigte ett visst
uttryck af förlägenhet, som väckte min särskilda
uppmärksamhet och som jag måste utforska. Jag gaf
Hindiah oförmärkt en vink, och hon lemnade oss allena.

Då fattade generalguvernören min hand. “Herre,"
sade han, “ni lär vara omätligt rik. “Jag förmodar att
ni äfven här eger betydliga summor att disponera. Om
ni vill ingå på mina förslager, erbjuder jag er tillfälle
till hvad slags så godt som exklusiv handel som helst
ni vill drifva i mitt rike Sverige. Ni är en man
ännu i full verksamhetskraft, och det skall sakert roa
er att äfven i Sverige etablera en handel så vidsträckt
som den ni hade i Ostindien. Vill ni det, så behöfe
blott ett ord till mig. Men — skulle ni vilja göra
mig en tjänst på förhand ?“

Jag såg bestört på mannen. “Ed tjenst?1* inföll
jag. “Det vore förmätet af en individ att bjuda till
att vilja göra ers höghet en sådan! Men för öfrigt,
om jag blott får veta på hvad sätt ers höghet vill
begagna sig af min förmåga, så behöfs också för mig
blott ett ord från ers höghets mun. Likväl täcktes
ers höghet besinna att en köpmans förmögenhet aldrig

* får uppskattas så som den måste uppgifvas, ty äfven
skenet är för oss vigtigt att förvärfva och bibehålla. “

Han betraktade mig tvekande. Slutligen sade han:
“Jag har en stor utgift. En betydlig, summa, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free