Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade vid stadens eröfring hämnats mången slagen
kamrat och mördat den store sångaren. Vettern var
sig alldeles olik, sedan en rysk eskader af
skärgårdsfartyg, som hade sin station vid C ar Isborg, beständigt
ute på den blå ytan höll sina Öfningar.
Utefter Vetterns strand nalkades jag den skogiga
gränsen mollan Svea och Göta riken. Det var en
afton då jag utför den sköna höjden Fagerlid befann
mig på vägen till Yreds torps gästgifvaregård. Jag
lät vagnen hålla på höjden för att åt Hindiah visa
det sköna afton-landskapet. Hastigt framträngde på
båda sidor om vägen beväpnade bönder. Innan jag
hunnit öppna munnen till ett ord, var
kusken^ned-_ ryckt från sitt säte, och kraftiga näfvar grepo
hä-starne i betslen.
En man sprang fram och kastade en blick in i
vagnen. Hindiah uppgaf ett rop, icke af
förskräckelse, utan af glädje. “Carlén !*• utropade hon.
Jag hade genast anat att jag här skulle träffa
vänner i skogsströfvarne, och jag räckte’vänligt
handen mot honom. Han blinkade hemlighetsfullt åt
mig, lät ett par karlar sätta sig upp i kuskens ställe
på kuskbocken och tog sjelf plats inne i vagnen hos
oss. Hästarne ilade bort med oss på*en afväg.
Aftonens skuggor sänkte sig allt djupare öfver
den tätnande skogen, vägen blef allt trängre och
svårare. Slutligen stannade vi vid foten af en klippa,
som icke långt från skogsbrynet mot slätton reste sig
jemnhögt med talltopparna, hvilka skymde den. Der
stannade vagnen. Vi stego ur?’ Jag tillsade min
hinduiska, betjänt att icke frukta för någon fara,’ utan
förhålla sig lugnt.
Carlén gick förut för att visa oss vägen, som vi
nu till fots fortsatte inåt de djupa ihåliga snåren.
Besynnerliga ljud, likasom af skarpa genomträngande
hvisslingar, skuro här och der i våra Öron, och de
besvarades af Carlén. Öfver en å ledde en spång,
hvilken bevakades af ett par långa bonddrängar,
försedda med bössor och skjutväskor. De hviskade med
rår ledsagare. Svårast i den allt djupare skymningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
