Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
radt vapen beprydda flaggan utbredde i vidsträckta
fållar sina Bilkesglänsande färger öfver den förgylda
akterspegeln. I samma ögonblick som samtliga
ångfartygen stoppade farten och gingo till ankars, steg
generalguvernören sjelf ombord på ångfregatten.
Det dröjde en temligen stund innan den ankomna
eskadern låg på den utsedda platsen midför slottet,
derifrån några köpmansfartyg hastigt måste hala undan,
sedan de stuckit ut tåg och kettingar, ty att lätta
ankar tillät icke tiden. Under denna tid ilade såsom
en löpeld genom folkmassorna underrättelsen om
kejsarens ankamst. Med vild ifver trängde sig alla ned
till bron for att beskåda den kejserliga landstigningen.
Med möda förmådde vakterna nålla tillbaka det
påträngande folket.
Slutligen firades en förgyld kejserlig slup ned i
vattnet. Man såg från ångfregatten några herrar i
lysande uniformer nedstiga i densamma. Bland dem
igenkände jag generalguvernören. Inom ett par
minuter lade slupen till vid trappan. Mitt nyfikna öga
sökte nu gestalten af mitt fäderneslands beherrskare
och förtryckare. Blicken dröjde forskande på hans
anletsdrag. Under en pr&lig kossack-mössa fram tittade
ett par små skarpa, men mongoliskt sneda ögon. Näsan
var kort, och ett par långa, styfva, utstående
mustascher prydde den breda, friska munnen. Han bar en
asiatisk kossack-drägt. Det låg i hvarje hans blick och
åtbörd något vildt, något befallande, som röjde
envålds-herrskaren och karakteriserade en vilja, som icke var
van att behöfva ge vika för utförandet af sina
besynnerligaste infall.
Han såg sig omkring i folkhopen med en uppsyn
af sjelfbelåtenhet och förakt, liksom de underkufvades
känslor vore honom likgiltiga, blott de visste att gifva
hvad han fordrade: lydnad. Derefter tog han
generalguvernören under armen, och båda begåfvo sig under
höga jubelskri af de ryska lederna genom hopen upp
till slottet. •
Nu lemnade jag min plats för att infinna mig på
slottet. Jag emottogs der med en utmärkelse, som,
VjOOglC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
