Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärtfull strid inom sig, men fattade derefter hastigt
sitt beslut och gick in i salen.
Så snart masurkan var slutad, förde
generalguvernören sin kejsare, hvars uppsyn mörknat, in i ett
annat rum.
Med klappande hjerta väntade jag att också vi
skulle få någon del af den nyhet, som så betagit de
höga. Jag anado att det var något som rörde våra
hemliga anläggningar och vände mig till en af
generalerna, hvilken jag sett tala med generalguvernören,
för att utforska hvad som var å färde.
Han meddelade mig utan förbehåll den
underrättelsen, att ett ångfartyg visat sig utanför Carlskrona
och med petarder under vattnet spärrat inloppen, så
att två fregatter och tre bestyckade ångfartyg, hvilka
skulle gå ut, blifvit sprängda i luften. Skansarne,
hvilka skulle försvara inloppen, hade blifvit förstörda
af nå^ra ohyggliga knallmaskiner, som blifvit
ditslun-gadc från det främmande ångfartyget och efter denna
förstörelse, endast ett par timmars verk, hade
ångfartyget åter stuckit ut till sjös och försvunnit.
Så godt jag kunde, låtsade jag visa bestörtning
i stället för glädjefull förkänsla af seger, ehuru jag
naturligtvis visste att nu hade förlåten uppgått till
det stora skådespel, som blodigt och fullt af tårar,
men framför allt ära, skulle begynna inom
fäderneslandet.
Bet var liksom om en och samma föreställning,
ehuru i helt motsatta meningar, på en gång intagit
mig och berättaren. Han satte just ord till min tanke,
då han utbrast: “Han kunde nog vara här lika snart
som kuriren!“
Jag studsade.
“Gud bevare vår nådige kejsare!“ fortfor
generalen. “Om sådana afgrundspåfund finnas på sjön,
kunna vi omöjligt tillåta hans majestät att på hafvet
riskera sitt dyrbara lif.“
Härpå hade jag intet att svara, utan såg mig
om efter tillfälle att & bortgå med min dotter. Jag
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
