Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petersburg, hade genast efter befrielsen återkommit
till fäderneslandet och stödde sig nu vänskapsfullt på
Dalmans skuldra. Erkebiskopen Wingård och Zveigbergk
öfverlade förtroligt huruvida det skulle vara tjenligt
att återupprätta den indelta armén. Brukspatron Thore
Petré och general Lefrén gingo bredvid hvarandra, och
den senare tackade den förre för alla de förnödenheter
med hvilka han under kriget försett armén. Thotnander
gick och afhandlade med kommerserådet Wijk om
medlen att återställa Göteborgs handel från det förfall,
som ryska invasionen medfört. Bland riksdagsmännen
gick också statsrådet Hwasser, som nu, lyckligt botad
från sina illusioner, afsagt sig sin ryska
knjäs-värdighet och ville med en hvar täfla i fosterlänskt nit och
äkta svenskt sinne. Han bar i en gulddosa ständigt
på sitt bröst en blodig hårlock af Geijcr. Från Upsala
hade Palmblad blifvit skickad som representant. Han
gick bredvid den under ryssarnes tid landsförviste
Crusenstolpes sida och beklagade för honom sin
olyckliga ställning såsom rysk censor, då han sökte att i
tysthet låta frihets-idéer, blott de voro väl insockrade,
få utsprida sig.
Långsamt skred det högtidliga tåget öfver
Norrbro, der otaliga massor af åskådare skockat sig. Huru
olika var icke nu anblicken af denna sköna, öppna
plats mot den dag, då blod strömmade deröfver! Den
stumma glädje, som nu strålade från allas ansigten,
huru olika var icke den emot det vilda raseri, som
på stridens och uppresningens dag gnistrade ur allas
blickar!. Yi, hvilka med den ifver, som höfves
ungdomen, deltagit i striden, njöto nu lönen för vår kamp
i den syn af broderlig endrägt, som efter striden erbjöds
oss af landets fäder ...
Min dotter, som med en sällsam känsla af vemod
betraktat tåget, vände sig bort och torkade en tår
ur sitt öga... Jag märkte det.. . “Hindiah," tilltalade
jag henne på hennes moders språk, Udu delar icke den
allmänna glädjen! Min dotter, känner sig ditt hjerta
lugnare, då jag säger dig att nu är mitt värf slutadt?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
