Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En blixt flög ur hennes öga, hon såg förvånad
på mig och svarade: “Fader, om du så tänker och
känner, är jag nöjd. Jag ar visserligen lugn i min
själ, men icke rår jag för att mitt ansigte är det enda
mörka bland alla dessa ljusa, som vi här se.“
“Du skall snart åter vandra vid din moders sida!“
tröstade jag henne.
“Tro icke, fader, att jag saknar allenast henne!“
inföll hon. “Utan dig skulle jag dock icke kunna lefva
der. Men du återvänder ju också till Indien? Du har
ju nu segrat bland och med ditt folk.“
“Blott ett besök vill jag göra vid de fallne
vännernas grafvar, Hindiah! Och en syn vill jag gömma
i min själ, när jag åter går att sakna fäderneslandet.
Det är bilden af ljusare förhoppningar för framtiden.
Vi skola gå upp på rikssalen. Sedan äro vi resfärdiga
till ditt hemland.
“Låt mig följa dig på afskeds-besöket vid
grafvarna, min fader!“ bad flickan. “Jag vill också gömma
en syn i min själ: det är bilden af den unge skaldens
grafvård.“
Jag kände Hindiahs hjerta och tryckte faderligt
den darrande handen.
Sedan vi besökt den stora kyrkogården, begåfvo
vi oss upp till slottet, der vi erhöllo plats på en
läktare i den vidsträckta rikssalen, hvars väggar voro
smyckade med fanor och troféer, tagna från ryssarne.
Då riksdagmännen inträdde i salen, skallade jublande
fanfarer från läktarne. Så snart det högtidliga tåget
intagit sina platser och trumpeterna tystnat, framträdde
den unge fursten. Han var svartklädd nu, liksom i
den sista striden. Hans hållning var kungligt ädel.
Tigande framträdde han till tronens fot och stannade
vid densamma.
Nu framträdde ur riksdagsmännens församling en
man. Det var en gråhårig bonde i sin enkla drägt,
men med en vördnadsbjudande och allvarlig uppsyn,
hvaruti förstånd och redlighet målade sig. Han höjde
sin stämma och sade: “Unge furste, son af vår
stupade konung, du är född på vår jord, du är uppfödd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
