Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland oss i vår nöd och våra vedermödors tider! Vi
hafva lärt känna hvarandra i faror och strid, under
förtryck och i seger. Genom mig kallar dig Sveriges
allmoge att uppstiga på dina fäders thron och bära
det svenska folkets höfdinga-svärd. Sveriges friborna
allmoge bjuder dig trohet och lydnad, kärlek och
bistånd, i motgång och medgång, i fred och krig. Vi
fordra af dig tillbaka kärlek och rättrådighet, kraft
och mildhet, vi kräfve ditt bästa vett och din högsta
omsorg, ditt lif för oss såsom vårt för dig. Vill du
regera oss med visdom och mandom, frimodigt och
redeligen, men utan lögn och arga list, så stig upp på
thronen! Vill du alltid se ditt folk öppet i ansigtet,
aldrig tala eller tåla annat än sanning i allt och
framför allt, så tag svärdet och svär, att så länge du
lefvande bär det, skall ingen fiende ostraffad beträda
Sveriges jord! Svär att hafva lif och blod osparda, när
det gäller att hämma förtryck och våld, hvadan helst
de må hota oss! Och svär du detta, lefve då du, vår
rätte konung!“
Ett skallande “Lefve han!“ upprepades från alla
höra i den vida salen, och ingen tunga fanns, som
icke instämde i det glada jubelropet.
En tystnad följde på hyllningsropet. Allas ögon
riktades på fursten under spänd väntan. Han stod
länge stum och orörlig. Hans bröst häfdes, höga
känslor speglades i hans anletsdrag. Slutligen sänkte
han sig långsamt på knä på thronens trappa och
upplyfte sina sammanknäppta händer mot höjden. Det
var en himmelsk fläkt af djup andakt som också i
detsamma drog igenom hela församlingen. Den unge
furstens läppar rördes, men bönens ord förnummos
allenast af högre, eviga makter, hvilka bevittna och
uppteckna hvarje menniskohjertas tankar och löften i
dess högtidligaste stunder.
Men snart uppreste han sig kraftfullt, trädde
uppför trappan med stadiga steg och vände sig till
församlingen. “Svenske män,“ så talade han, “hören
och bevittnen inför jord och himmel, inför samtid och
efterverld min ed, att hela mitt lif tillhör Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
