Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Dahl: Stavanger amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geografien
Ingen synnerlig rikedom är samlad hos någon enskild. Ingen synnerlig
skillnad på självägande bonde, förvaltare och tjänare. Alla äta vid samma
bord och gå sida vid sida i arbetet. Och arbetet består i jordbruk med
höslålter och vallgång med kreaturen — allt på högslättens hedar.
Dessutom är var bonde helst sin egen smed, snickare och skomakare — och
nere vid havet fiskare. Vid forsarna ligga kvarnar och små sågverk, där
ännu ofta den enskilde förädlar sin skog, huvudsakligen till tunnstäver,
ty sådana behöva Stavanger och Haugesund i obegränsad mängd.
Landskapet har ofta ett sönderslitet och kält, fattigt och smått
utseende. Men här och där växa jättefuror, som ej släppa taget på
århundraden; det finns ädla metallådror också under dessa bergknallar, och
här och där härliga, jämna ängsmarker och leende, skogkransade vatten
däremellan. Både i Bjerkrem, Helleland och Lunde erbjuder naturen
överraskningar, som hota att göra Flekkefjordbanan berömd.
Och mitt uppe i ett virrvarr av fjäll ligger Ueland; därifrån rinna
blänkande vatten ned mot Aensire, länets gräns. Och därifrån bröto sunt
bondförstånd och frihetskänsla sig ännu längre en glittrande väg — ända
till hjärtat av Norges ting och råd — och inskrevo namnet Ueland med
gyllene bokstäver i Norges historia.
När nu människor på järnvägen komma fram över höjdsträckningen
mellan Egersund och Flekkefjord och mellan sumpiga träsk och
halvnakna berg stanna vid Uelands station då slicka de ut huvudet och
fråga, om del var härifrån han kom, den norske bondehövdingen.
Del skadar ej, att blanka skenor föra Norges folk och ungdom upp
till gamle
Ole Gabrielsen Ueland.
Han föddes 1799 på Skaaland, nere vid de skogiga stränderna av det
vtvå mil långa Lundevattnet, som rinner ut i Aensire. Föräldrarna voro
enkelt bondfolk, men där hade länge funnits törst efter vetande i släkten.
Om farfaderns far sade man: »Nej, den Jon! Han skall nu alltid
a ra olik andra! Tänk, han lär sina döttrar läsa!»
Farfadern hade t. o. m. varit i Amsterdam, och fadern hade varit
b åde smed, tunnbindare och timmerman och hade blivit en välbärgad
man. Men genom penningreduktionen blevo hans med möda förvärvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
