Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen: Grönländarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I grönländarna
513
Den grönländske sagohjälten betecknas som »en man, vilken kan
uträtta vad som helst». Han måste vara en väldig slagskämpe och en
oövervinnelig ögonblicksdiktare av smädevisor. Sitt rykte skall han hävda
vid långfärd till främmande orter, och hans plikt är att utmana alla dem,
som bland landsmän räknas till de starkaste. Så se vi hjältarna skildrade
i sagor sådana som »Kagssagssuk», »Kagssuk», »Kunuk», »Akigssiak» och
många andra.
Men alla dessa härliga egenskaper känna vi delvis igen från andra
folksagor. Oövervinneligheten tillhör alla länders hjältebilder. Skillnaden
framträder först i uppfattningen av den lycka, som dylika egenskaper böra
bereda en man.
Den käcke och starke eskimån slutar aldrig med prinsessan och halva
kungariket. Oron och längtan ut stanna alltid kvar i hans blod; han
känner intet rön, som för honom är det högsta, och ser inga gränser för
sin ärelystnad. Stor förmåga, krafter och mod är allt, är en makt, som
äger belöningen i sig själv. Intet gods och guld, blott alla landsmäns
beundran och vördnad — så tänker naturbarnet, och sådan är dess hjälte.
Som hjältesagorna i allmänhet äro allt för långa för att återges i ett arbete
som detta, skola vi, för att ge läsaren ett intryck av sägnernas beskaffenhet
och eskimåernas framställningsförmåga, nöja oss med att meddela en
trogen översättning av polareskimåernas skapelsehistoria:
»Den tid för länge, länge sedan, då jorden skulle bli till, störtade den
— jord, fjäll och stenar — ned uppifrån, uppifrån himmeln; sålunda
uppstod jorden.
Sedan jorden blivit till, kommo människorna. Man berättar, att
människan uppstod ur jorden. Små barn kommo ut ur jorden. De kommo
fram bland videbuskar, fulla av videblad. Och så lågo de där mellan
småbuskarna med slutna ögon och sprattlade; de kunde inte ens krypa.
Sin mat fingo de av jorden.
Nu berättas om en man och en kvinna. Men huru? Det är gåtfullt.
När hade de fått varandra, när hade de blivit stora? Det vet jag inte.
Men hustrun syr barnkläder och går ut. Hon hittar småbarn, kläder på
dem och går hem.
Sålunda blevo människorna många.
Geografien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
