Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. E. Östrup: Där forntid och framtid mötas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
geografien’
ning blir därför erotiskt lovprisande eller satiriskt angripande.
Kärlekssången och nidvisan äro ökenpoesiens båda viktigaste arter.
Det dagliga livet i öknen glider fram outsägligt enformigt. Beduinens
tält består av en vävd matta av gethår, alltid svart eller mörkbrun,
såsom man finner redan i gamla testamentets Höga visa. Detta tält är
utspänt över pålar av närmare två meters höjd och hålles stramt av
snören, som spännas i nästan vågrät linje och som därför gå mycket långt
ut åt sidorna. Själva tältet blir sålunda endast ett tak; vid detta kan på
vindsidan fästas en nedhängande våd, som alltså bildar en sidovägg.
Tältets storlek beräknas efter tältpålarnas antal; dessa stå vanligen med
tre meters mellanrum, och del linns täll med ända till tio pålar.
Get-hårsmattan, som bildar tälttaket, är mycket tjock ock fullständigt
vattentät; den är också värd en efter ökenförhållanden rätt ansenlig
penningsumma.
Vad familjen kan äga av förråd, mattor och dylikt, förvaras vanligen
i stora säckar, som staplas upp i mitten av tältet och sålunda bilda en
skiljemur mellan den kvinnorna och barnen förbehållna delen och den,
vilken kan betecknas såsom det egentliga mottagningsrummet. I
kvinnoavdelningen tillagas också maten, varemot eldstaden till kaffekokning
tinnes i männens rum. Denna fördelning iakttages dock icke alltid.
Beduinernas levnadssätt är, som ju är att vänta, oändligt
anspråkslöst och enformigt. Det förnämsta födoämnet är fårkött, som oftast
förtäres kallt; det sättes fram, hugget i bitar, i stora skålar, oftast
överhällda med sur mjölk, och man äter med fingrarna, i det att hela
sällskapet sitter på huk omkring fatet. Vill man visa gästen en särskild
artighet, så utväljer man ett köttstycke på lätet, pressar ihop det i handen,
så att det får den passande formen att slukas med samma, och räcker
det därefter åt vederbörande. Om man besinnar beduinernas obenägen-
o
het för att omsorgsfullt tvätta sig, en egenhet, som från början dikterats
av nödvändigheten — på grund av den ofta förekommande vattenbristen
— kan en sådan hedersbevisning vara obehaglig nog för en europé att
taga emot.
Utom det kokta köttet ätes ofta, så länge det från städerna hämtade
förrådet räcker, en egendomlig gröt, beredd av halvkrossade vetekorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
