Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
i skenet? Hvarje skön och blygsam tarna,
jag mötte, trodde jag den rätta vara.
Men spegeln måste fram, för formens skull
(så tänkte jag). Jag hoppades så visst på
dess klarhet; men jag såg ej flera fläckar
på pantherns hud än på den blanka skifvan.
De hade alla sina skötesynder,
en mängd små fel, högst obetydliga,
tillräckliga likväl att, hvar för sig,
en liten artig dunst på spegeln sprida.
Nej, stackars Zeyn! Du känner icke qvinnan
Ithuriel har rätt, det har sig svårt
Det blir också ett eget studium,
är inte lätt i början, men — går för sig
som — allting annat, bara viljan vill.
A mina! — Vackert namn på vacker bild.
Men, misstro kommer af förfarenhet.
Hvar blomma har sin orm, så säger ju
en gammal Farsisk skald; ju skönare,
dess giftigare. Kanske är det lättast
att resonera se så der omkring
och på den räkningen gå vidare
och icke först en blick i spegeln kasta T —
Men, jag vill stanna här; vill ej gå längre.
Tillbaka! falska, giftiga demoner!
Det talar något till mig inifrån
att jag har funnit hvad jag söker, att
jag står mitt mål mer nära än jag vet det!
Om så är? — Ja! det är så! Jag är viss
derpå. Tillintetgörelse, förkrossning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
