Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Glöm detta utbrott. Han skall anse det
blott som det sista offer jordens dotter
af svaghet gifver åt sin moders barn,
det sista pulsslag af vårt tunga blod,
förrn det förvandlas i en högre lifsluft.
Se der, i himmelsk glans ditt rike flammar]
Det väntar högtidsprydt sin sköna drottning.
Snart står du strålande i glorieskrud:
var lugn, var hög, var ljus, o andebrud 1 (knäböjer.)
Se, det är första gången, som jag böjer
mitt knä, min hjessa, för ett skapadt väsen:
det är för dig jag sänker ned min panna,
som trotsat mången storm, som oförfärad
mött mången åska, månget blodigt larm.
För dig jag sjunker ned I lthuriel
den godes maka! Vare jag den förste,
som bringar dig min hyllning! — Lifvet eger
rätt mycket i sin bakgrund gömdt åt mig,
mång bitter brottning är mig ännu ämnad.
Men det skall gå mig lätt, gif mig blott du,
A mina, din välsignelse!
A MINA (pråssar händerna samman
mot bröstet och blickar uppåt; sedan lägger hon handen
på Zeyns hufvud och säger långsamt och mödadt-)
Valan!
Så tag den, — från Aminas — brustna hjerta!
(fflw neddignar öfver Zeyn. Utys framilar och mottager henne.)
ZEYN.
Se här, tag mot den dyra anförtrodda.
Bär henne varsamt, att hon icke väckes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
