SJÖKONUNGEN. UTE i skärgårdarna vid gränsmärkena till det eviga havet, där nytt land alltjämt stiger ur djupet till vittne om att skapelsedagarna ännu icke äro till ända, har människornas förträffliga civilisation hittills haft svårt att bita sig fast. Livet där har varit för hårt och givit för litet av gods och guld för att locka till talrikare bosättning, och de, som trotsat svårigheterna och mödorna, ha levat snarare i förbund med än i kamp mot naturen. Nöjda med vad havet skänkt dem, ha de hämtat sina skördar ur sjön och i det längsta underlåtit att hugga och rödja, att gräva, plöja och så och omdana de fläckar av jorden,