Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragen till jorden. Och när han så gör och slår sig ned
på ett skär eller låter sig uppslukas av trädmassorna
på den skogbevuxna ön, sker det en sällsam förvandling
med honom. Han blir liksom jordebunden, flyktig
och osäker likt andra fåglar, som leva i skog och
mark. Hans flykt blir flaxande och ansträngd i brist
på svängrum och luft under vingarna. Han liksom
krymper ihop och förlorar en god del av sin värdighet
och sitt majestät. Ja, den som råkar få se honom gå
på marken, måste finna honom rent av löjeväckande,
så ovigt och klumpigt rör han sig. – –
Där havsörnen en gång slagit sig ned och byggt sitt
bo håller han sig med beundransvärd ståndaktighet
kvar under hela sin levnad – och en örns livslängd
är, enligt vad man kunnat utröna, ofta åtskilligt
längre än en människoålder. Skulle den ena av örnparet
omkomma på ett eller annat sätt, dröjer det vanligen
icke länge förrän den överlevande skaffat sig en ny
make eller maka.
Endast under den strängaste vintern ger sig den gamla
bofasta örnen ut på vikingatåg. Men dessa sträcka sig
sällan längre än till isbräddarna i de yttre banden
eller på sin höjd till den grova packisen ute till havs.
Förr i tiden, då skärkarlarna mera allmänt gåvo sig
ut på sälisen om vårarna, brukade de finna havsörnen
där före sig. Och var helst man såg storfågelns
välkända silhuett avteckna sig mot de vita isfälten
eller den köldgröna himlen, där visste man, att
sälarna icke voro långt borta. I snödrivorna bland
de upptornade flaken ute på de stormbrutna isfälten
gräva vikaresälarna sina bakugnslika vistor, där
honan »kutar», och där de uppehålla sig, tilldess
snön och isen börja smälta. Då om icke förr – så
berätta sälskyttarna – passar örnen på att genomsöka
sälvistorna och göra sig ett gott mål på den fisk
och det avskräde, sälarna hopat där under vintern.
Ännu längre ut på havsisen ligga gråsälshonorna
»infrusna» med sina nyfödda rokar, och har modern om
också bara för en kort stund lämnat den lille bytingen
i den gulvita sammetspälsen, kan det hända att örnen
är där som framvuxen ur rymden och griper och släpar
bort med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
