- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
17

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dragen till jorden. Och när han så gör och slår sig ned på ett skär eller låter sig uppslukas av trädmassorna på den skogbevuxna ön, sker det en sällsam förvandling med honom. Han blir liksom jordebunden, flyktig och osäker likt andra fåglar, som leva i skog och mark. Hans flykt blir flaxande och ansträngd i brist på svängrum och luft under vingarna. Han liksom krymper ihop och förlorar en god del av sin värdighet och sitt majestät. Ja, den som råkar få se honom gå på marken, måste finna honom rent av löjeväckande, så ovigt och klumpigt rör han sig. -- -- Där havsörnen en gång slagit sig ned och byggt sitt bo håller han sig med beundransvärd ståndaktighet kvar under hela sin levnad -- och en örns livslängd är, enligt vad man kunnat utröna, ofta åtskilligt längre än en människoålder. Skulle den ena av örnparet omkomma på ett eller annat sätt, dröjer det vanligen icke länge förrän den överlevande skaffat sig en ny make eller maka. Endast under den strängaste vintern ger sig den gamla bofasta örnen ut på vikingatåg. Men dessa sträcka sig sällan längre än till isbräddarna i de yttre banden eller på sin höjd till den grova packisen ute till havs. Förr i tiden, då skärkarlarna mera allmänt gåvo sig ut på sälisen om vårarna, brukade de finna havsörnen där före sig. Och var helst man såg storfågelns välkända silhuett avteckna sig mot de vita isfälten eller den köldgröna himlen, där visste man, att sälarna icke voro långt borta. I snödrivorna bland de upptornade flaken ute på de stormbrutna isfälten gräva vikaresälarna sina bakugnslika vistor, där honan »kutar», och där de uppehålla sig, tilldess snön och isen börja smälta. Då om icke förr -- så berätta sälskyttarna -- passar örnen på att genomsöka sälvistorna och göra sig ett gott mål på den fisk och det avskräde, sälarna hopat där under vintern. Ännu längre ut på havsisen ligga gråsälshonorna »infrusna» med sina nyfödda rokar, och har modern om också bara för en kort stund lämnat den lille bytingen i den gulvita sammetspälsen, kan det hända att örnen är där som framvuxen ur rymden och griper och släpar bort med honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free