Och då jägaren skjutit en säl, flått och späckat av honom och lämnat kroppen eller räntan kvar på isen, får han, om han efter en stunds marsch vänder sig om mot slaktplatsen, ofta se storfågeln med det väldiga kroknäbbet i färd med att bemäktiga sig sin del av bytet. När sedan solen och stormvågorna börja tära på isarna, sälbrunnarna växa till stora bassänger och nya råkar och vakar uppstå, komma de första sträckfågelflockarna söderifrån. På vingar, som ljuda likt ett hastigt rört, silverklart strängaspel, susa kniphanarna fram genom den frostiga morgonluften, det brusar och dånar, när de brokiga allfågeltropparna under klingande spel och doft knorrande kasta sig ned i vakarna och slå kana på den nattfrusna »blåisen», tills den brister under dem. Änder snattra, sjöorrar vissla, viggar och vitbukar knarpa. Det är ett stoj och ett larm, en trängsel och en ständig strid om utrymmet som på en järnvägsstation under en flykt undan fienden. Trötta och utsvultna, dragas de befjädrade resenärerna till det öppna, blänkande vattnet, där de tumla om varandra för att dykande nå de eftertrådda musslorna på bankarna några famnar nere i djupet och där de ibland skocka sig så tätt, att de bokstavligen komma att ligga på varandra. Att det då är mindre väl beställt med vaksamheten hos de hungrande, sins emellan tvistande fågelfolken kan man väl förstå. De gamle berätta om huru man förr i världen vid brunnarna ute på isen med åror och spristänger brukade slå ihjäl massor av fåglar, och ännu i dag, då forna tiders fimbulvintrar för någon gång gå igen och havsisen slår brygga ut till de yttersta bådarna och grunden, lär det väl hända, att ivriga fågelskyttar våga sig dit ut för att anställa massaker bland de sammanpackade fågelskarorna. -- Vem förmener havsörnen att även han håller sig framme vid sådana tillfällen! Så kommer omsider den stora uppgörelsen mellan vinter och vår. De första vårstormarna gå till anfall mot urbergshällarnas gråa sköldborg. Fjärdarna skölja, och de sjunkande, porösa isarna inne i vikar och sund ligga svartblå i marssolen, kantade av skrakar i