och torrt gräs. Det hela är så fast sammanfogat, att det mycket väl uppbär en människas tyngd, och nästan alldeles platt med en obetydlig skålformig fördjupning för äggen. Sedan nästet varit bebott en tid, brukar torvfyllningen sjunka ihop, så att det blir mindre platt och kantgrenarna skjuta upp som ett spjälstaket -- något som kommer väl till pass, när ungarna blivit större och börja spatsera omkring i sin stora vagga. Liksom i de flesta primitiva jonelag är det honan som är familjens överhuvud. Nära en tredjedel större än hanen, verkar hon långt mera imponerande än denne. Det är hon som väljer boplatsen och bygger nästet. Hanen tjänstgör endast som hantlangare. Det är hon som så gott som ensam ruvar äggen och trognast och outtröttligast vakar över ungarna. -- Endast under den mest kritiska perioden av ruvningen, då äggen hålla på att kläckas, händer det ibland, att hanen för någon stund avlöser honan vid liggningen. -- Och som jägare och fiskare står hon ingalunda hanen efter. Redan i slutet av mars äro örnarna i färd med att reparera sitt gamla näste eller bygga ett nytt, om de av en eller annan anledning skulle finna så med sin fördel förenligt. Under denna tid ljuder deras gälla lockton ovanligt starkt och passionerat, och man ser dem oftare än eljes i spiralflykt stiga mot skyn, ibland så högt att människoögat icke kan följa dem. Någon särskilt utpräglad parningsflykt ha de icke, så vitt jag kunnat finna. Vanligen under andra veckan av april finner man de nylagda äggen i den moss- och gräsfodrade fördjupningen i boet. De äro större än någon annan svensk rovfågels ägg -- större än både kungsörnens, fiskgjusens, gladans och berguvens -- vackert ovala med ett grovt, kornigt och gropigt, gråvitt eller smutsigt kalkfärgat skal. Till antalet äro de i regel två, någon gång tre. I senare fallet lär det kunna hända -- själv har jag aldrig varit i tillfälle konstatera det -- att alla tre äggen kläckas, men flera än två ungar nå ytterst sällan, om ens någonsin full utveckling. Å andra sidan är det mycket vanligt att, då äggen äro två, endast det ena är befruktat och ger upphov åt en unge. Likaså