Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och torrt gräs. Det hela är så fast sammanfogat, att
det mycket väl uppbär en människas tyngd, och nästan
alldeles platt med en obetydlig skålformig fördjupning
för äggen. Sedan nästet varit bebott en tid, brukar
torvfyllningen sjunka ihop, så att det blir mindre
platt och kantgrenarna skjuta upp som ett spjälstaket
– något som kommer väl till pass, när ungarna blivit
större och börja spatsera omkring i sin stora vagga.
Liksom i de flesta primitiva jonelag är det honan
som är familjens överhuvud. Nära en tredjedel
större än hanen, verkar hon långt mera imponerande
än denne. Det är hon som väljer boplatsen och bygger
nästet. Hanen tjänstgör endast som hantlangare. Det är
hon som så gott som ensam ruvar äggen och trognast och
outtröttligast vakar över ungarna. – Endast under den
mest kritiska perioden av ruvningen, då äggen hålla på
att kläckas, händer det ibland, att hanen för någon
stund avlöser honan vid liggningen. – Och som jägare
och fiskare står hon ingalunda hanen efter.
Redan i slutet av mars äro örnarna i färd med att
reparera sitt gamla näste eller bygga ett nytt,
om de av en eller annan anledning skulle finna så
med sin fördel förenligt. Under denna tid ljuder
deras gälla lockton ovanligt starkt och passionerat,
och man ser dem oftare än eljes i spiralflykt stiga
mot skyn, ibland så högt att människoögat icke kan
följa dem. Någon särskilt utpräglad parningsflykt ha
de icke, så vitt jag kunnat finna.
Vanligen under andra veckan av april finner
man de nylagda äggen i den moss- och gräsfodrade
fördjupningen i boet. De äro större än någon annan
svensk rovfågels ägg – större än både kungsörnens,
fiskgjusens, gladans och berguvens – vackert ovala med
ett grovt, kornigt och gropigt, gråvitt eller smutsigt
kalkfärgat skal. Till antalet äro de i regel två,
någon gång tre.
I senare fallet lär det kunna hända – själv har jag
aldrig varit i tillfälle konstatera det – att alla
tre äggen kläckas, men flera än två ungar nå ytterst
sällan, om ens någonsin full utveckling. Å andra
sidan är det mycket vanligt att, då äggen äro två,
endast det ena är befruktat och ger upphov åt en unge. Likaså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
