- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
21

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

händer det ofta att, då två ungar kläckas, den ena dör efter någon tids förlopp. Att, såsom auktoriteterna påstå, en del havsörnar, antagligen yngre individer, lägga endast ett ägg håller jag för troligt. Då mina observationer endast gällt gamla örnar, saknar jag emellertid i min erfarenhet stöd för detta påstående. Tagas äggen bort, innan de äro för starkt ruvade, händer det någon gång att havsörnshonan lägger om -- men då sällan mer än ett ägg. Ruvningen pågår i omkring sex veckor. Under tiden är det hanen som så gott som ensam får stå för hushållet, något som kanske skulle bliva ganska svårt för honom, därest icke människan, som skall vara med över allt, ofrivilligt komme honom till hjälp. Så snart isen i vikarna börjar sjunka, är det tid att taga i håll med ismörten och isgäddorna, och båda dessa fisken lämna alltid en hel del vrakfisk och avskräde övrigt åt örnarna. »Vanfågeln», det vill säga de dykänder, som äro hemma på trakten, har börjat komma inåt land. »Isåden», den riktigt gamla ejderhonan med två skarpt markerade vita »distinktionstecken» över armpennorna, går i land för att värpa, och gudungen, som hjälper henne att bogöra, är så helt upptagen av älskogsleken, att han ibland icke märker någon fara, förrän han har örnens gripar i sin sida. Och så tager den stora vårkampanjen mot sträckfåglarna sin början. Alltifrån första gryningen falla skotten tätt där ute bland kobbarna, där sjöfågelskyttarna sitta i sina sjutskårar med de uppstoppade förrädiska vettarna, utlagda på vattnet för att locka skärens bevingade skaror i fördärvet. Man skjuter och smäller på -- icke som förr, då skärkarlen låg och väntade och passade, tills han hade en tät klunga fåglar simmande på vattnet framför sig på tjugu till trettio alnars håll och kunde lägga muskedundret till ögat i den till visshet gränsande förhoppningen att, då han rörde vid trycket, med en väldig skur av hemmastöpta hagel utsläcka allt liv inom en cirkelsektor med minst ett par meters båge. Nu har han för längesedan ställt den gamla långpipiga och grovkalibriga mynningsladdaren i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free