Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flykt, innan de kommit på hagelhåll från den fruktade
inkräktaren, och till verkligt anfall gå de troligen
aldrig.
De bland skärgårdsborna gängse berättelserna om fall
då sådant inträffat äro säkerligen icke mycket att
sätta tro till. Men att de varit till nytta, det är
obestridligt. Ty hade skärgårdspojkarna icke genom
dylika historier ingivits en hälsosam fruktan för
att stifta närmare bekantskap med storfåglarnas
fruktansvärda näbbar och klor, så skulle det för
längesedan ha varit ute med havsörnarna i våra
skärgårdar.
De i gråvit dundräkt klädda ungarna tyckas icke få
ögonen fullständigt öppna förrän efter några dygns
förlopp. Med sina starkt böjda, blygrå näbbar och sina
oproportionerligt kraftiga fötter, som girigt sträckas
ut för att gripa tag i allt, som kommer inom räckhåll,
te de sig som veritabla små havstroll – förresten på
ett hår lika de »barnporträtt» av havsörnar, Bruno
Liljefors’ mästarehand fästat på duken.
Så länge de äro små, hör man allt emellanåt deras
späda, väsande »pu-i-i-i!» uppifrån den luftiga
grenborgen; men allteftersom de växa till i ålder
och visdom, lära de sig att hålla sig alldeles tysta,
då far och mor äro borta.
Far och mor – ja, de ha nu fått ett mäkta svårt bestyr
med att hålla de matfriska ungdomarna med föda. Men
det reder sig. Ty nu är vårens välsignade tid, då allt
är fyllt av brånad och alstringens överflöd. Var dag
som går medför nya bevis på riktigheten av den urgamla
satsen att allt liv kommer från havet. Ådorna simma
skrockande omkring ute på fjärdarna med sina nykläckta
»ruggar», gräsänder och skrakar föra sina ungar i
sjön, och vitfågelkobbarna börja efter vad det lider
myllra av små lustiga mås- och trutrokar. Ålen stiger
i de grunda, dyiga sunden, id och sarv bada i vikarna,
och gäddan börjar sola sig i de spirande vassarna.
Och örnparet jagar och fiskar av hjärtans lust så som
äkta jägare och fiskare ägnar och anstår. Att likt
falkar och hökar taga sitt byte i flykten är icke
deras sport, men på vattnet är knappast något levande,
som de våga sig på, säkert för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
