- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
23

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flykt, innan de kommit på hagelhåll från den fruktade inkräktaren, och till verkligt anfall gå de troligen aldrig. De bland skärgårdsborna gängse berättelserna om fall då sådant inträffat äro säkerligen icke mycket att sätta tro till. Men att de varit till nytta, det är obestridligt. Ty hade skärgårdspojkarna icke genom dylika historier ingivits en hälsosam fruktan för att stifta närmare bekantskap med storfåglarnas fruktansvärda näbbar och klor, så skulle det för längesedan ha varit ute med havsörnarna i våra skärgårdar. De i gråvit dundräkt klädda ungarna tyckas icke få ögonen fullständigt öppna förrän efter några dygns förlopp. Med sina starkt böjda, blygrå näbbar och sina oproportionerligt kraftiga fötter, som girigt sträckas ut för att gripa tag i allt, som kommer inom räckhåll, te de sig som veritabla små havstroll -- förresten på ett hår lika de »barnporträtt» av havsörnar, Bruno Liljefors’ mästarehand fästat på duken. Så länge de äro små, hör man allt emellanåt deras späda, väsande »pu-i-i-i!» uppifrån den luftiga grenborgen; men allteftersom de växa till i ålder och visdom, lära de sig att hålla sig alldeles tysta, då far och mor äro borta. Far och mor -- ja, de ha nu fått ett mäkta svårt bestyr med att hålla de matfriska ungdomarna med föda. Men det reder sig. Ty nu är vårens välsignade tid, då allt är fyllt av brånad och alstringens överflöd. Var dag som går medför nya bevis på riktigheten av den urgamla satsen att allt liv kommer från havet. Ådorna simma skrockande omkring ute på fjärdarna med sina nykläckta »ruggar», gräsänder och skrakar föra sina ungar i sjön, och vitfågelkobbarna börja efter vad det lider myllra av små lustiga mås- och trutrokar. Ålen stiger i de grunda, dyiga sunden, id och sarv bada i vikarna, och gäddan börjar sola sig i de spirande vassarna. Och örnparet jagar och fiskar av hjärtans lust så som äkta jägare och fiskare ägnar och anstår. Att likt falkar och hökar taga sitt byte i flykten är icke deras sport, men på vattnet är knappast något levande, som de våga sig på, säkert för dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free