Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöbodens mörkaste vrå och skaffat sig ett gentilt
Huskvarna-gevär av modernaste konstruktion eller
kanske rent av en »hammerless» eller ett repetergevär
för fem skott. Och då han naturligtvis icke vill
gälla för sämre skytt än herrjägaren från staden, som
kommer ut för att deltaga i kriget mot sjöfåglarna,
har han börjat bränna på i flykten, ofta på alldeles
orimliga håll. Följden blir att dubbelt så många
fåglar som stanna på platsen, skadskjutna, med krossad
vinge eller uppristad buk få ligga och vräka för
sjöarna eller söka sin räddning uppe på grunden. – Hur
skulle det gå med alla dessa stackars fågelvrak,
om icke havsörnens allseende öga upptäckte dem och
gjorde pinan kort för dem! – – –
En morgon i maj – vanligen under månadens andra
eller tredje vecka –, då lövträdens hängeknoppar
börja brista och vitsippor, vivor och en mångfald
andra vårblommor flocka sig på de öppna ängsgläntorna
på skären, får man kanske helt oväntat höra ett
skarpt, gutturalt klingande »i-i–a! – i-i–a!»
från skogen på holmen. Det är örnparet som
ger uttryck åt sin livslust och sin glädje över
ungarnas lyckliga framkomst ur äggen. Eljes är det
jämförelsevis sällan de låta sin vilda havssång
ljuda. Man hör den egentligen endast, då de bliva
oroade eller varsla någon fara, eller då de jaga
tillsammans och komma i delo om bytet eller vilja
egga jaktlusten hos de flygfärdiga ungarna. – Och så
i soluppgången, då de i likhet med de flesta andra
ljusvarelser hembära sin hyllning åt dagens majestät.
Vid boet visa de gamla örnarna alltid stor skygghet
och vaksamhet. En människa, som närmar sig boplatsen – hon
må smyga fram aldrig så försiktigt –, upptäckes
vanligen på långt håll av den på utkik sittande
örnhanen, och honan ligger icke så hårt på boet som de
flesta andra rovfåglar. Dröjer fridstöraren vid boet,
börja örnarna under ängsligt skrik och skrockande på
avstånd kretsa kring detsamma, och skulle han taga
sig det orådet före att klättra upp i boträdet, kanske
för att bemäktiga sig ägg eller ungar, ökas i hög grad
deras oro och vrede. Ibland – särskilt vid tiden strax
före och efter äggens kläckning – göra de hotfulla
ansatser att närma sig. Dock hejda de vanligen sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
