- Project Runeberg -  Gammel-Ante: En bok om havsörnen och andra skärgårdens fåglar /
22

(1923) Author: Thor Högdahl - Tema: Nature, Birds
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjöbodens mörkaste vrå och skaffat sig ett gentilt Huskvarna-gevär av modernaste konstruktion eller kanske rent av en »hammerless» eller ett repetergevär för fem skott. Och då han naturligtvis icke vill gälla för sämre skytt än herrjägaren från staden, som kommer ut för att deltaga i kriget mot sjöfåglarna, har han börjat bränna på i flykten, ofta på alldeles orimliga håll. Följden blir att dubbelt så många fåglar som stanna på platsen, skadskjutna, med krossad vinge eller uppristad buk få ligga och vräka för sjöarna eller söka sin räddning uppe på grunden. -- Hur skulle det gå med alla dessa stackars fågelvrak, om icke havsörnens allseende öga upptäckte dem och gjorde pinan kort för dem! -- -- -- En morgon i maj -- vanligen under månadens andra eller tredje vecka --, då lövträdens hängeknoppar börja brista och vitsippor, vivor och en mångfald andra vårblommor flocka sig på de öppna ängsgläntorna på skären, får man kanske helt oväntat höra ett skarpt, gutturalt klingande »i-i--a! -- i-i--a!» från skogen på holmen. Det är örnparet som ger uttryck åt sin livslust och sin glädje över ungarnas lyckliga framkomst ur äggen. Eljes är det jämförelsevis sällan de låta sin vilda havssång ljuda. Man hör den egentligen endast, då de bliva oroade eller varsla någon fara, eller då de jaga tillsammans och komma i delo om bytet eller vilja egga jaktlusten hos de flygfärdiga ungarna. -- Och så i soluppgången, då de i likhet med de flesta andra ljusvarelser hembära sin hyllning åt dagens majestät. Vid boet visa de gamla örnarna alltid stor skygghet och vaksamhet. En människa, som närmar sig boplatsen -- hon må smyga fram aldrig så försiktigt --, upptäckes vanligen på långt håll av den på utkik sittande örnhanen, och honan ligger icke så hårt på boet som de flesta andra rovfåglar. Dröjer fridstöraren vid boet, börja örnarna under ängsligt skrik och skrockande på avstånd kretsa kring detsamma, och skulle han taga sig det orådet före att klättra upp i boträdet, kanske för att bemäktiga sig ägg eller ungar, ökas i hög grad deras oro och vrede. Ibland -- särskilt vid tiden strax före och efter äggens kläckning -- göra de hotfulla ansatser att närma sig. Dock hejda de vanligen sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 21 12:16:22 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmlante/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free