funnit de flesta i skärgården förekommande simfåglar, dock oftast ungar av ejder, svärta och andra dykänder samt skrak. Påträffas någon gång lämningar efter fullvuxna, flygfärdiga fåglar, kan man vara tämligen säker på att de härröra från skadskjutna sådana. Av fiskar fångar havsörnen med förkärlek halvstora gäddor på ett kilogram eller mindre, ålar, ibland rätt grova sådana, samt id, mört, sarv och abborre m. fl. under dessa fiskars lek- och badtid. Bortskrämd från ett fångat byte, återvänder han icke såsom hökar och andra rovfåglar efter någon timme till detta utan lämnar det vanligen helt och hållet i sticket. Fram emot mitten av juni, då örnungarna äro omkring en månad gamla, sker en påtaglig förändring med dem. Mörka fjäderpenslar börja sticka fram litet varstädes ur den täta dundräkten, och samtidigt tilltaga de så hastigt i storlek, att det förefaller iakttagaren som om de på en vecka växte lika myckt som förut under en hel månad. Snart är hela huvudet betäckt med spetsiga, mörkbruna fjädrar, och de breda vingpennorna tilltaga hastigt i längd. Av dunet, som ungen själv så småningom plockar av sig, återstår till sist endast liksom ett trasigt förskinn kring magen samt några tappar under vingarna och stjärten. Vid midsommartid eller något senare äro ungarna vanligen fullt utvuxna och klädda i oklanderlig ungfågelsdräkt. De ha redan fått något värdigt och majestätiskt i åtbörder och uppsyn och följa med vakna blickar allt, som försiggår omkring dem. Skulle en människovarelse göra dem ett besök uppe i deras luftiga borg, draga de sig gapande och väsande tillbaka så långt som möjligt från fridstöraren. Men att använda sina näbbar och klor för att på allvar försvara sig mot honom därtill tyckas de varken ha förstånd eller mod. Vid denna tid ser man dem allt oftare sitta på bokanten, sträckande och skakande sina vingar. Det är vinggymnastiken, som måste föregå de första flygförsöken. Snart våga de sig ut på grenarna kring boet. -- Och så en vacker dag i början av juli