Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hunnit så långt i edukation, att de avleverera
sina exkrement över bokanten, ser man marken och
undervegetationen kring örnfuran översållade av vita,
kalkartade stänk. Och när de till sist blivit nog
försigkomna för att själva plocka och stycka de byten,
som tillföras dem av föräldrarna, är det som om dessa
senare icke skulle hinna med eller icke gitta hålla
så snyggt kring boet som förut.
Under ungarnas uppväxttid ser man ofta honan
sysselsatt med att reparera nästet, och jag anser
det icke uteslutet, att hon därvid med avsikt uppför
det grenstaket, varom ovan talats, för att dymedelst
hindra ungarna från att falla ned ur boet.
Jag sade nyss, att örnungarna sutto vid ett ständigt
dukat bord. Häri kan måhända ligga någon överdrift. I
de havsörnsbon jag haft under observation har sällan
rått någon brist men icke heller det omåttliga
överflöd, varom en del författare tala.
»Han (havsörnen) är», skriver en av våra främsta
auktoriteter, »en grym fågel och flyger ofta långa
vägar hem till sitt bo med levande sjöfåglar, där
han med sitt starka näbb krossar benen i offrens
extremiteter ända in till kroppen, varefter de arma
fåglarna i detta tillstånd överlämnas till ungarna
att efter godtycke hanteras, eller magasineras de
levande på kanten av boet till kommande behov.»
Själv har jag vid flera tillfällen sett örnen komma
till boet med fåglar, som ännu varit vid liv, men jag
är långt ifrån övertygad om att detta skett med en
sådan infernalisk beräkning, varom nyss talats. Att
örnen icke förmår att i första taget utsläcka livet
hos en fångad sjöfågel är i och för sig icke så
underligt, då man vet huru oerhört seglivade särskilt
dykänderna äro. Och vem vet, om det icke varit en ren
tillfällighet att de, som trott sig kunna konstatera
denna grymma vana hos havsörnen, kommit till boet,
just då fåglarna varit i färd med att döda och stycka
ett eller flera nyfångade byten. – I varje fall har
jag för min del aldrig påträffat några på bokanten
magasinerade förråd varken av döda eller levande djur.
Vad havsörnens matsedel beträffar har jag på densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
