Njutande med ögon och öron, höll jag revy med det ena vandrande fågelfolket efter det andra: Jag såg de präktiga ejderhanarna gunga som stora vitglänsande vattenblommor på den skymningsblå dyningen. Jag skådade sångsvanarnas mäktiga fylkning, där den, belyst av soluppgången, drog fram likt ett sjungande, rosafärgat moln. Jag lyssnade betagen till allfågelns klingande hymn till morgonrodnaden och solen. -- Jag var som trollbunden, fångad i havsfruns garn! Ett par korta aprilveckor gingo till ända, och jag måste resa tillbaka till staden. Men då maj drog in med svällande knoppar och spirande grönska och de små strandängarna på skären började klädas i sin första fagra blomsterskrud, fann jag åter vägen ditut. Jag begav mig på upptäcktsfärd till holmarnas blomsterparadis, som likt förtrollade lustgårdar gömma sig bakom strandklippornas gråa mur. Jag hälsade på hos ejderhonorna, där de trygga och orädda, lågo och ruvade sina ägg i skydd av den vindklippta ljungmattan och de täta krypenarna. -- Det dröjde icke länge, förrän vi blevo så bekanta, att jag fick stryka den vana fru Åda över hennes brunspräckliga rygg, utan att hon på minsta sätt visade sitt misshag. -- Jag räknade äggen i storskrakens holk och satt timme efter timme i tålig men fruktlös väntan på att om möjligt få se hur den sluga skräckan skulle bära sig åt för att frakta de nykläckta ungarna ned till sjön. Jag kikade in i de mörka kumlen på de stenuppfyllda kobbarna, där de pigga tobisgrisslorna rumsterade som små svarta bergatroll; jag spionerade på strandskatan, roskarlen och rödbenan för att finna deras bon bland strändernas klapperstenar och blomstersnår. Midsommaren med dess ljusa nätter tillbragte jag längst ute på sälbådarna och grunden, och julisolen brände mitt skinn, där jag satt uppkrupen på högsta klintarna av vitfågelskobbarna, omsvärmad av skrikande trutar och måsar och tyst framilande tordmular. Då och då kom den glupska havstruten farande och snappade åt sig en späd ejderunge, som råkat komma för långt ifrån sin mor; labben, den oförbätterlige snyltgästen och marodören,