Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jagade och pinade de stackars måsarna, tills de,
skrikande som om de setat i kläm, måste giva ifrån
sig den redan nedsvalda fisken, som »Svart-Lasse»
med ofelbar skicklighet uppfångade i luften. Och en
gång gjorde den snabbe rovriddaren, pilgrimsfalken,
en blixtturné dit ut från sitt hem på skogsön och
drabbade som en avskjuten pil ned på en lyftande
vigghona.
Jag ville lära känna allt, som levde och rörde sig
därute i sjöfåglarnas rike. Och mycket fick jag
även skåda. Men den stoltaste och präktigaste bland
skärgårdens alla befjädrade åbor, storfågeln bland
storfåglar, sjökonungen-havsörnen, honom hade jag
ännu icke stiftat bekantskap med. Väl hade jag varsnat
honom några gånger, där han hängde som en svart punkt
mellan stormskyarnas slitna klutar högt över någon
av de stora, skogklädda holmarna eller då han mot
kvällningen med tung flykt kom sträckande från havet
in över Österfjärden. Men han hade då förekommit mig
snarare som en sagofågel, som den jättelika vilden,
vilken, upptäckande allt med sina ögons fjärrglas,
städse vet att hålla sig fjärran från de illasinnade
och baksluga människorna.
De, som jag sport om honom, hade litet eller intet att
berätta. Han hade häckat ibland på Ängsö, ibland på
Storö eller Porsö, ibland på en av de båda Siköarna,
men om han fortfarande byggde på något av dessa
ställen kunde eller ville man icke upplysa om.
Kom så en strålande daggfrisk morgon i slutet av
augusti med någonting av den annalkande höstens svalka
och klarhet i luften. – En fuktig och dunstfylld,
men ändock genomskinlig atmosfär, som kom de
yttersta skären och kobbarna att hägra som fjärrblåa
himlaborgar högt ovan synranden.
Vi voro ute på en segeltur med ett gammalt skrov till
skärgårdseka och skulle just sticka ut mellan holmarna, där
Långsundet öppnar sig mot Brantöfjärden, då något, som tilldrog
sig inne i en vik, fångade vår uppmärksamhet.
Ett skrockande sjöfågelläte, hest och skrovligt som då en
gammal krutgubbe till skutskeppare låter sin brännvinsbas ljuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
