Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen gör på grund av sitt för havsvindarna utsatta
läge det kargaste, fattigaste och mest övergivna
intrycket. Men i övrigt är naturen på de fem
storholmarna så pass likartad, att en beskrivning på
den ena passar tämligen väl in även på den andra.
Bergen äro bevuxna med tallskog, kraftig, urvuxen
sådan, som under århundraden trotsat havsvindarnas
anlopp. Men mellan klintar och hällmarker gömma sig
överallt de härligaste lövängar, vårt land ännu har
att uppvisa – riktiga förtrollade trädgårdar.
En liten smaragdgrön strandäng, där förgätmigejen
lyser himmelsblå bakom röda tångbankar, ett tätt
strandsnår av alar – och så är man inne i ängen,
som i bukter och vindlingar förlorar sig långt inåt
ön, här och där genomkorsad av en annan ängsdäld,
kommande från annat håll.
Ekar och lindar välva sina kronor och sila sin
honungsdagg över ängsmattorna. Björkarna susa,
asparna stå och skälva i lä av bergen, och askarnas
ljusgröna, pardelade blad vaja som festliga plymer
för vinden. Stora trädformiga viden med risiga,
sönderbråkade kronor och vridna stammar som av
sammanflätade bastrep trängas med alar, rönnar och
oxlar, häggar och vildaplar, brakved och olvonbuskar,
hassel och nypon, björnbär och vildkaprifol.
Träd in i lövängens härlighet en dag i slutet av maj,
då skärgårdens sena vår på allvar hållit sitt intåg,
och du måste fråga dig om Edens lustgård har kunnat
blomma skönare!
Björken står skrudad i sitt första ljusgröna flor,
unggranarna ha tänt sina röda blomljus, aspens
knoppar börja spricka och veckla ut knippen av
violettröda blad, för späda för att ännu hava lärt
sig att skälva. Tibastens röda blommor lysa upp i
de ännu kala snåren, och i södersluttningarna, där
häggarna breda ut sig över de solbelysta hällarna,
trollas de vita blomklasarna fram på en enda dag. Inne
i hasselsnåren, där ljus och skuggor leka en sällsam
lek över fjolårslövets bruna matta, höjer den sirliga
nunneörten sina späda fingerblad, och där utanför
i det klara solskenet väva sippor och svalört de
skönaste mattor i vitt och blått och gult. Över allt
i backarna sticker Adam och Eva, skärgårdsblomman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
