och sitt kringsvävande i det blå. Där äro de mitt uppe i en natur, som skänker dem allt vad de behöva för sitt uppehälle. Väster ut ha de hela den rika inre skärgården med dess otaliga öar och holmar, sund och vikar, där änder och skrakar simma omkring och gäddorna stå och glo i vassarna. Vända de sig åter mot öster, se de ut över stor skärgårdarna, ejderns och vitfåglarnas förlovade land. Av de båda havsörnsparen på storholmarna har det ena år efter år troget hållit sig till Ängsö, medan det andra fört en mera ambulerande tillvaro, så att det det ena året byggt på Storö, det andra på Porsö eller någon av Siköarna. Genom något slags tyst överenskommelse tyckas de hava uppdelat skärgården mellan sig, ty man ser aldrig det ena paret komma i vägen för det andra under sina jakt- och fiskefärder. Ja, grannsämjan är t. o. m. så stor, att de ibland om höstarna hålla gemensamma flyguppvisningar med ungarna. Nu skulle man kanske vilja tänka sig havsörnens boplats såsom en enda stor bergö med otillgängliga klippor och branta stup, där endast några knotiga martallar funnit fäste, och där den väldige rovriddaren tronar i ensligt majestät på ett slags huvudskalloplats, täckt av bedrövliga lämningar efter hans offer och skydd av alla andra djur och fåglar. Men en dylik beskrivning passar icke alls in på storholmarna. Väl finnas där höga bergklintar och svårbestigna branter, oländiga kärrmarker och ödsliga myrar -- riktiga stormossar, åtminstone efter skärgårdsförhållanden -- och torra, karga hällmarker med vindstukade och vindvridna tallar. Sådana ställen äro emellertid endast detaljer i holmarnas mångskiftande fysionomi. Helhetsintrycket blir i alla fall detta: Ett skärgårdslandskap, fyllt av all naturens ljuvlighet, ett paradis för både människor och djur! På Storö möter man kanske den mest storstilade och vildaste naturen, särskilt vad bergformationerna beträffar. Porsö är den vänaste och mest blomsterrika. På Ängsö finnas givetvis de största naturliga ängarna. Stora Sikö är mest bekant för sina täta tall- och grandrogar och sina rika bärmarker. Lilla Sikö