Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjökonungens hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sitt kringsvävande i det blå. Där äro de mitt
uppe i en natur, som skänker dem allt vad de behöva
för sitt uppehälle.
Väster ut ha de hela den rika inre skärgården med
dess otaliga öar och holmar, sund och vikar, där
änder och skrakar simma omkring och gäddorna stå och
glo i vassarna. Vända de sig åter mot öster, se de
ut över stor skärgårdarna, ejderns och vitfåglarnas
förlovade land.
Av de båda havsörnsparen på storholmarna har det ena
år efter år troget hållit sig till Ängsö, medan det
andra fört en mera ambulerande tillvaro, så att det
det ena året byggt på Storö, det andra på Porsö eller
någon av Siköarna.
Genom något slags tyst överenskommelse tyckas de
hava uppdelat skärgården mellan sig, ty man ser
aldrig det ena paret komma i vägen för det andra
under sina jakt- och fiskefärder. Ja, grannsämjan
är t. o. m. så stor, att de ibland om höstarna hålla
gemensamma flyguppvisningar med ungarna.
Nu skulle man kanske vilja tänka sig havsörnens
boplats såsom en enda stor bergö med otillgängliga
klippor och branta stup, där endast några knotiga
martallar funnit fäste, och där den väldige
rovriddaren tronar i ensligt majestät på ett slags
huvudskalloplats, täckt av bedrövliga lämningar efter
hans offer och skydd av alla andra djur och fåglar.
Men en dylik beskrivning passar icke alls in på
storholmarna. Väl finnas där höga bergklintar
och svårbestigna branter, oländiga kärrmarker och
ödsliga myrar – riktiga stormossar, åtminstone efter
skärgårdsförhållanden – och torra, karga hällmarker
med vindstukade och vindvridna tallar. Sådana
ställen äro emellertid endast detaljer i holmarnas
mångskiftande fysionomi. Helhetsintrycket blir i
alla fall detta: Ett skärgårdslandskap, fyllt av all
naturens ljuvlighet, ett paradis för både människor
och djur!
På Storö möter man kanske den mest storstilade och vildaste
naturen, särskilt vad bergformationerna beträffar. Porsö är den
vänaste och mest blomsterrika. På Ängsö finnas givetvis de största
naturliga ängarna. Stora Sikö är mest bekant för sina täta
tall- och grandrogar och sina rika bärmarker. Lilla Sikö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
