I väster skymtar hemlandet vid norra mynningen av Långsundets breda farled. Där ute vid ändan av sundet ligger en liten obetydlig kobbe med ett väldigt rundat flyttblock, Hölasset kallat. På denna imponerande granitsockel får man ibland se någon av Ängsö-örnarna sitta och verka staty. Men det skall då vara En kobbe med ett väldigt rundat flyttblock, Hölasset kallat. antingen tidigt om våren, då det varken bär eller brister, eller fram på höstsidan i hårt och ruskigt väder, då trafiken genom sundet icke är så livlig som eljes. I söder och sydväst slutligen ha Ängsö-örnarna icke så många intressen att bevaka, ty där ligga Storö, Porsö och Siköarna, grannörnarnas fylkesrike. För många år sedan hade Storö-örnarna sitt stamhåll i Digermossen, en veritabel hjortronmyr på östra sidan av Storö, omgiven av höga klintar och stup. De äldre bland öborna visa ännu i dag på en jättelik torrfura, i vilken storfåglarna då byggde, och vars väldiga, släta pelarstam lär ha trotsat varje försök att komma upp till nästet. Men storfuran blev med åren allt mera